tisdag 17 november 2015

Vem vill ha en sjukpensionär?!

Nu är jag less, på frågan om varför jag ännu är singel. De som ställer den, borde själva undra varför de inte valt mig! Istället får jag höra vilken tillgång och bra människa jag varit. -Det vet väl jag bäst själv? Det är responsen som saknats!

Redan som tjugo-åring var ja ett skämtämne, då jag undvikit att leka vuxen på andras bekostnad. Något bränd, av mina föräldrars val av varandra. Jag söker kvalitet, inte uppfyllelse av andras norm. Jag är begåvad nog, för att inte klänga fast vid det som inget är. Inte tillräckligt hal, för att slicka in mig var som helst. Inte tillräckligt ansvarslös, för att bli spännande.

Så sitter jag också ensam, för att "svärfar" tycker att dottern skall satsa på något mera statusfyllt mellan krigshärarnas vinande machetes! Det skall stämma från mer än ett håll.

Tänk vad smidigt det var, när vi svalt i Sverige! 1600-talets soldat-torp, som per automatik gav suktande kvinnor vid dörren. Ålder saknade betydelse. Tak över huvudet var tillräckligt, för att man plötsligt skulle älska en snart död man. Knappt hade husnyckeln hunnit överlämnas, så var man gift med någon barnrik änka att sköta hemmet.
Nu räcker inte standarden till i mitt inlandshus, utan det viktigaste är att slaviskt följa vad media visar som gällande. Att genom det "förverkliga" sig själva, individuellt. :D En sådan sak blir inte helt lätt, som sjukpensionerad deltids-städare. Inkomsten ger inte utrymme för så täta utlandsresor, eller dyra spekulationer i bostadsrätter. Man framstår inte längre som någon god investering. Kvinnans kärlek har vi redan konstaterat, är en omskrivning för den praktiska egoismen. Vanligtvis har det varit männen som betalat för den. Nu behövs vi inte längre. Det är så långt jämställdheten kommer.
En kaffe på det här nu! Blev några timmar på hund-fiket. Tomt, som vanligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar