måndag 14 december 2015

Vad hände med gemytliga Göteborg?

Mamma arbetade i Göteborg, under sin ungdom. Minns de trivsamma områdena, som idag mer blivit slagfält som ingen vågar kvällsvandra vid.
Våra redan glesa polisbestånd i norr, skickas regelbundet söderut för att åtminstone få vara med på bild. Så mycket mer räcker man inte till, proportionerligt. Vare sig det gäller fotboll eller invandrare.

Vi pratar inte längre om Kålle och Ada. Vi kan inte nämna namnen över huvud taget! De är knappt uttalbara.. med risk för att vi då dessutom kallas fördomsfulla! Aftonblaskan kallar dem envist för svenskar, fastän ingen vill veta av dem? På detta skall det slösas resurser.

Våra nya Al-lan´s döms till livstid, och måtte det snabbt verkställas i Syrien! Vi har fler att stå till svars för, numera.

Här hemma har vi nog, med att bekämpa kylan och leta ett överlevande jordbruk. Utsålda som vi blivit. Tempen föll raskt från +6 till -17. Kropparna sliter ont. Inom vården har vi knappt någon kvar, som talar svenska. Det vill man inte heller erkänna. Allt är bra, så länge man kan redovisa vinst! Många "vill" besöka oss! De får ingen vård som hjälper.