I granngården är en tidigare dykolycka på plats. Förlamad från bröstkorgen och ner. Jag hade kunnat sitta likadant , efter min volt. På samma gång som jag kan sakna egna barn (felriktade prioriteringar), får jag vara nöjd att fungera alls. Blir aldrig en glad person, men cynismen löser det! Slipper oroa mig för efterlevande. Märklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar