Vardagen presenteras

Det börjar gå upp för hunden, vilket tempo vi två kommer att ha om dagarna. Det blir två morgnar och en fram-ylad frukost, följt av lugn go-stund. Inga problem alls! Jag får berätta om honom för stuggrannar, utan stressigt spring fram och åter. Det gör inte så mycket, att kylan tilltar utomhus.

Måndagen är klar och håller minus sexton och en halv grad. Kissmängden inne är hoppfullt liten, och läckaget går att stänga av m.h.a. kommando. Vi hinner ut, om det bara är vi två. Jag vågar mig till och med på ett varmt bad, mellan "pölarna"! Tid för bilbesiktning blir också ordnad. Det känns som en lättnad.

De invanda grannarna håller på att ha upptäckt, att gamle hunden saknas. En efter en introduceras de för nytillskottet. -Med en muntlig förvarning om piggarna framtill! Fungerar oväntat bra, även hos de mindre barnen. De förstår, trots egen iver och oförstånd. Är faktiskt riktigt duktiga på att bara iaktta!

Idag hade jag bestämt mig för en första cykeltur, med valpen. Nätet talar om att alaskan husky introduceras i sina spann, vid fyra månaders ålder. Det är mindre utmaning att bara samarbeta med husse. Vi behöver få in känslan för cykel, och ett milt konsekvens-tänk. Han har redan (likt pappan) en stark dragning åt höger  och det är positivt i vårt fall. Då håller han sig ifrån biltrafiken! Hem kom en ny dog-tag med aktuellt telefonnummer att ringa, om han skulle smita och bli upphittad? Något jag rekommenderar andra att också skaffa! Så slipper folk leta sig fördärvade i grannskapet! Behövs inte namn. Bara kontaktuppgift.

Turen gick bra i tjugotre minus  och han höll sig sedan fortsatt lugn hemma,  tills vi fick besök. Då gäller ingenting längre. Allt kan åter tuggas och kissblåsan blir obefintlig..

I morgon möter vi upp "farmor" och handlar hem mat åt husse. Skulle önska att jag hann scanna av rea-priserna tätare än så. Det blir väl?