Hunden får motion

Tisdag överraskade, som väderprognosens soliga sommardag! Då hade vi plötsligt sovmorgon.. Om man bortser från att hunden satt sig på bröstkorgen, klockan fyra?! Sextonårige Seppo valde att sitta kvar på sin gård, när vi studsade förbi.. Lite sorgligt att se uppsynen.

Byggställningen förblir ännu oanvänd, då orken går till gräsklipp och hund. Både talgoxar och svartvita flugsnappare boar i mina hemgjorda holkar, trots hackspetten. Man kan höra småkvittret när man passerar inunder. Roligt att se flygtrafiken, medan vi pausar vid utemöbeln!

Det var tvärsäkert uttalat regn för onsdagen. Då sken solen på vattenslangen. Ogräs och kanter togs. Det badades åter i sjön, innan moln med regn blåstes in, för kvällens Ruckel på TV!

När vi så skriver torsdag och Eskil skulle ha haft namnsdag, är det åter svinkalla vindar och energifattigt på förmiddagen. Valet mellan vägg och väg blir enkelt. Dag tre, och hunden behöver få rasa ur sig! Vi chansade på att komma oss till Björnlandets nationalpark. Sträckan dit var säkrad, men hem blir det ju nästan det dubbla normala för oss! Det fick ta sin tid, med vätskepauser. 5.2 mil på 4 timmar, trots sommartemperatur. -Det får duga åt oss ett tag? 

Sista sträckan dit, överraskade mig, med en bortglömt dryg stigning! Fem utländska husbilar stod uppradade vid entre'n. Vi fyllde bara vattenflaskorna med källvatten och återvände solbelysta hemåt igen. Lagom till kaffe, på den sena lunchen! -Snittade ändå 13km/h.