Får man bygga om 50-tals Ralph Erskine-hus hur som helst?

Jag ställer mig frågande, då salig Erskine är känd som världsarkitekt. Visst skall man vara glad, att hus tas om hand och fortsätter att vara beboeliga. Men hur mycket av dess identitet vågar man sminka över? Innan det också blir helt slätstruket och ointressant. Luleå shoppingcenter tappade snart sin charm. (Läsaren får dra egna paralleller med annat sminkande)

Kiruna hade ett område, ritat av Ralph. Det åkte p.g.a. gruvnäringen. Borgafjäll har kvar sitt kapell och sitt hotell, det senare som nyligen gjorts om invändigt. Där rev man sig in till dolda målningar i väggarna. Hittade bilder gjorda av bl.a. Erskine. Ett roligt och oväntat inslag! (Tack vare renoveringen.)

Sommartid bor jag i en tidigare arbetare-bostad. Interiören är platsbyggd och väggarna/ köks-tak av dåtidens masonit. Tretex under tapeterna. Skogsbolagen satte upp sådana hus, när allt sköttes manuellt.


Sedan tömdes byarna, och Norrland blev ointressant igen. Dessa designpärlor är det få som ser. Ortsbor kanske skrattar lite åt den avvikande formen, när de någon gång snabbt passerar.

Så, om man nu ändrat på just formen.. Vad finns då kvar? Årtiondena har redan ändrat på insidan. Omoderna gillestuge-ideal, medaljonger, orange och brun oljefärg..
Som alla klonade städer av idag!



Det är inte identitetsstöld på internet. Det är vandalisering ute i verkliga livet. Ibland enkelt att återställa. Bara man kommer ihåg ursprunget.

Just för stunden är det inne med Ernst, vitt-vitt-vitt, ute-däck runt hela svarta kåken och varma glaskuvöser att samla skänkt bråte i. Där passar det inte med glatt grälla färgmatchningar av blått/ rött och grönt mot gul rotting eller rödvita gamla trästolar.

Svart plast skall det vara, i kubik! Luftvärmepumpen har kyl-läge.
Jag har fått frågan, om jag inte vill hyra ut min renoverade stuga.. Nej, tack!