Vart tog mitt 2013's jag vägen?

Igår, medan jag klippte mig fram genom tio dagars frodig blomsteräng fanns inga mörka tankar. Det var rent straff-läger och terapi i ett.
Det är när sysslorna är gjorda, som tankarna återkommer. Varför är man inte intresserad av orsaker, utan bara av att klämma åt? Helst utan att ta in helheten.
Mötte vaktmästaren från skolan, innan jag åkte till sommarstället. Han var  nu åter  så där smidigt medhållande. Tyckte att andra länder löst det bra, med staket kring skolgårdarna. Så skonas omgivningen, åtminstone lite. Nu skall vi istället stå ut med trakasserier och föremål kastade efter oss? "De är ju barn"!  Jo... de är också formbara ännu. Till det de kommer att bli.

Jag tänker ändå vara glad, de stunder jag får. Jag har en kvinna i mitt liv, en flerbarns-mamma som tycker om mig. Hon gillar det jag skriver, och mår bättre när vi är nära varandra. Det gör jag med!  Har varit alldeles för lite av uppskattande kramar. Mest sadism och passiv publik. Tänker inte bli en ny "Egon från Larv", ensam, död i en sandlåda och med två millioner åt arvsfonden. Mobbad, plikttrogen pedant. Är det så märkvärdigt?

Välbehövlig massage av ryggen, ges hos moder på lördagen. Veckan har satt sina spår i muskulaturen! Måste kunna släppa det snart.

Åkte upp ensam med hunden, i trettio grader solvarm bil! Båda sidorutorna brusande på glänt.. Kom fram till en blommande savann i hettan. En häftig utmaning, bakom den handstyrda klipparen. Bäste grannen hade inte heller slagit, för att undvika sönderbränd gräsmatta.
Idag måndag  tar jag mig nästan igenom det sista, innan regnet kommer. Lämnar lite blomsterfägnad och den frodigaste biten bakom huset. Vila är visst inte fel, sägs det. Platt-TV:n efter mormor har redan fått kluven bild. Tur jag har kvar tjock-TV:n efter min döda skolkamrat!
Snart får jag min underbara kvinna på besök igen. Bort från alla otäcka samhälls-händelser som vill sluka en! In i och omkring varandras famnar..
Det behövs inte mer : En solstol, vita knutar, en hund att klia, armarna att klia med och en särskild, god person som tycker om en själv? Det räcker väldigt långt!
Jag vill hitta den bestämda, målinriktade personen jag var 2013. Den som beslutat sig för att ha det bra i fortsättningen!  Då skrev jag inte som reaktion på det media matat mig med. 
Andra  har fått förstöra tillräckligt mycket redan.  Det skall bli bra, det som återstår.  Trots "alla andra" och sjukdomar.

Finns en till kapten Stofil!

Hädanefter bryr jag mig inte!

Jag försökte nå fram till den avlönade vuxenvärlden, i hopp om att göra vardagen mindre riskfylld. Det bet mig i arslet!
Istället för att anstränga sig, gjorde man en anmälan mot mig. Utan försök till dialog. Visst, jag var frustrerad när jag skrev. Men det stannade vid ord.
Någon annan hade agerat. -Vi ser det allt oftare i nyheterna!

I flera år har jag iakttagit och lotsat om småligister, som varit på glid. Inbrottstjuvar vid nio års ålder! Bortglömda. De minns mig än, när jag möter dem på praktik. Tackar för att jag fanns och lyssnade. Tipsen hjälpte.
Alla var de försummade, av den Mariehems skola de varit satta i.. Grannskolan som barn flyr från, p.g.a. mobbning och ouppfostrade "klasskompisar". Det är praxis, att flytta på de redan utsatta.
Jag grupp-mobbades genom hela skoltiden, utan att vuxna ingrep. Tyckte det var spännande, att se när jag skulle ge igen..Jag vet att det påverkat mig. Lärarungen, som upprepade gånger dunkade mitt huvud mot stengolvet.. medan hans far luktade efter mens-trosor i omklädnings-rummet.  Det var Scout-anda! Har skrivit mer under "mobbing", och mobbningen.

Man får inte berätta om hur illa det kan sluta, utan att någon utan livserfarenhet (?) tar det som hot? Jag vet vad verkligt hot är. Har varit utsatt för dem. Men man ville inte lära känna mig, innan man drog sin slutsats. Vårt familjära språkbruk platsar inte. Det är burdust. Ännu värre språk, när moder petade FALSK överläkare från NUS. Charmig utan utbildning. En verklig Makaron-Refat, med makt över oss sjuka. Kollegorna fattade noll..

Polis och socialtjänst besökte familjen under oss, för  "herdestunder" med mor och dotter. Vi skulle inte lyssna, när hund och spädbarn misshandlades! Det gjorde heller inget, att man brände mina leksaker och hotade mig med sopnedkastet. Vi tvingades flytta, från vår insats och friköpta havstomt! Liksom jag nu skall välja andra gångvägar.. när nacken sagt åt mig att bara ta lilla promenaden?

Det gjorde heller inget, att polis misshandlat unga som sökt rädda livet på min syster. Henne talade man glatt om för, att man kastat hennes förkolnade husdjur i containern. När de egentligen låg kvar vid var sin dörr.. ihjälgasade.
Förlåt, men hädanefter törs jag inte lägga mig i. Olyckor får ske. Gapar brunnarna kring skolan öppna, får de lov att sluka oskyldiga. Ruttna träd och icke förankrade rutschbanor får väl falla över de små nonchalerade liven..  Att jag varnat avlönade om riskmiljön, räknas inte mig till godo. De barrikaderade cykelbanorna pålar snart nog igenom någon stressad jobb-pendlare. Jag försökte få skola, kommun och polis engagerade... Skit var det värt! Jag får inte yttra mig, så att andra vaknar till. De förstår inte vad det är. Måste man göra något, när man har en titel? Lönen anger väl värdet på människan?
Så tokigt det har blivit, med låt-gå tänket. Tappar fyra kilo från undervikten! Hjärtklappning, svårt att andas och musklerna knyter sig.

Som trevlig hundägare, blir jag ansedd som en pedofil på jakt. Vill jag värna min hund från masspåhopp, beskrivs jag som aggressiv. Aldrig blev det bra.  (Får jag klappa matte? Metoo.) Corona-avstånd finns inte.
Vad hände med respekt för äldre, och att inte rusa fram till främmande hundar? Håll skolan fri från allergener, och stanna på skolgården under skoltid. Gång- och cykelbana skall gå att använda riskfritt av allmänheten. Utan obehag från elever, i form av oönskade tillmälen och äggade/ stenkastade fönster. Låter det så orimligt?

-Saknar "Vår man i droskan" Roger Broman , i SR Västerbotten.  Frispråkig på godkänt vis.

Vår bästa (stug-) tid är nu?

Åttonde juni klipptes gräset ett andra varv.Solen kämpade emot mörka moln och kalla vindar. Det var lämpligt att hitta på saker inomhus, så som att rolla källarvägg emot fukt. Torrbollarna byttes ut och matförråden inventerades före korvkalas!
Samegrannen är kvar ovanligt länge i år, varför framrusande hundar blivit en del i morgonrutinen.. Inte enbart trevligt, även om det gått vägen. Man blir klarvaken!
Vi har faktiskt besökt närmaste matbutiken för komplettering, och det var den dyraste shoppingrundan på eoner! Kommer nog att fortsätta bunkra på hemmaplan, även i fortsättningen. Bilen är tvättad och bilrutorna har blivit filmade med bubblig Biltema-film. Ser ok ut. Tvärlik senaste brandoffret..

När det kommer till själva huset, fick jag mig en ny kalldusch i år. Ena takstolpen framför bron, måste bytas ut p.g.a. röta under plastfärgen.. (Vilken rysare, ifall taket skulle hinna sätta sig!) En till lokal företagare får chansen, att visa sin duglighet.. -PeMo har väldigt gott rykte bland grannarna.

För första gången sedan Joffi kom in i bilden, har vi haft utrymme för glass och coctail i stugan. Vilken lyx i vardagen! Det verkar bli en varm, mygg- och brand-härjad sommar, igen. Området brandinspekteras med helikopter! 27 grader, även om nätterna är svala. Vi är ändå effektiva här,som plockar maskrosor, petar rabatt, bakar rulltårta! Palme-utredningen tog det 34 år, innan man lyckades lägga ned.

Båten kom ner i sjön den tolfte juni, precis innan Jeanette kom på ett andra stugbesök och badutflykt till inloppet. En väldigt lyckad start på vistelsen! (Att hon och moder sedan gaddade ihop sig emot mig i både crocket och tärningspel, det kommenterar jag inte.. Bra att de kommer överens!) Surströmmingsklämmor på lördagen, för oss alla. Smakade förträffligt, och räckte till bara bra.
Yngre generationer är och jobbar i granngårdarna, eller tjoar vid badet! Är så glad för närheten till sjön, och för båten. Det blir badat flera gånger per dag.. från nyoljad brygga. Vi som inte ryms att krypa in under Lennarts hus.
Hinner få se en ensam ren på garageuppfarten, innan Jeanette åker hem till de sina igen.. Varit fem väldigt fina dygn tillsammans!

Ha, ha, ha den äran, gammpojk!

Villahysterin grep omkring sig i gårdarna, då solen och sommaren gjorde sig påmind. Överallt klipptes gräsmattorna, för första gången denna sommar! Åk-klippare, motoriserade och manuella handjagare, bland ivriga röjsnören.. Nu är vi igång! Både maskros och vallmo visar sin kraft, där de viker ut sin färgprakt.. Hela grusgången är snart ett vajande vallmofält. Gult, vitt och orange om vart annat. Var skönt att hinna få den känslan ett tag, för nu har det åter hunnit vara regn i tre dygn.

Lågtryck inspirerar inte till några lång-dragna utejobb. Allt blir kyligt att hantera. Solfilmen på bilen, tycks mindre motiverad? Biltemas variant är snudd på omöjlig att separera från sin skyddsplast.. Bara för att trilskas på rutorna strax därpå! På skall den dock!

Grannens fru är här, och har med sig sina skälliga jämthundar. Man får inte röra sig på sin egen tomt, utan att de startar!
Bästa är, att vistas inomhus. Göra sådant som inte är hjälpt av solvärme? Nybakad rulltårta med jordgubbssylt och vispad grädde, tjockpannkaka med brynt bacon, rengöring av gammal ugn...
Inget nationaldagsfirande lokalt, och TV:n stängde vi! Så mycket bedrövligt.

Idag är det min födelsedag. För 48 år sedan skulle solen ha lyst och gett av sin värme. Så inte idag! Grå blåst och kvällsregn.
I Umeå har träd lagt sig över E4 och blåsten varit riktigt besvärlig, för en del! Vi har det rätt bra här, när man jämför. Sköna promenader med löp-tokig hanhund.. Lagom isolerade, från hemtjänst-Corona.
Kramarna kommer per sms!

Premiärbad, åska och ström i kåken

Veterandagen (Jeanettes namnsdag) den 29:e maj startade klockan sex, då hade vi en trana spatserande på tomtgränsen och en illersnabb elektriker i huset. Före lunch! Nya frysen var redan igång och flyttad in i, om strömmen skulle ha blivit borta ett tag..
Jag måste ge Varpsjö El en stor elloge, för deras serviceinriktade inställning och härliga sätt. Vi är som tidigare berättats, inte så bortskämda med bra Åsele-företagare. Tommy utgör dock ett sunt undantag! Vilken energi det var på honom! Nästan så man kan tro att han själv går på el? Snabbt på plats och kvickt felsökt. Det brukar kunna vara enkelt också, i stugorna på våren.
Nu hade jag redan lokaliserat en möjlig felkälla, och efter att ha fått en garanterat hel säkring, flöt det snart på igen.
Det blir ingen fler termostatstyrd el-kontakt från Clahs Olssson! Där var kortslutning.

När jag ändå anlitat elektriker, fick han kolla upp taklampan i hallen, och ansluta den brytaren. Så nu äntligen, efter åtta år, lyser det i morfars kaffeburk! Luftvärmepumpen var också så välkommen, med sin sköna värme.

När vi ändå är inne på släkten, författas en namnsdagshälsning på vykort till mammas kusin Solveig. Det råder febril aktivitet i byn, under pingst. Förhoppningsvis kan Postnord klara av att frakta hela kortet till henne, men det är inte alls säkert. Påsk-kortet har vi inte hört mer av, efter att det blev postat! Trots dyra porton.

Inför parkering på uteplats, har jag gett mig på att solfilma bakrutorna på bilen. Skön solvärme i plåtgaraget..
Blir väl inte helnöjd, men får nog leva med resultatet ändå. Man vill både skydda inredningen och kunna se ut? Valde en mörk film, inte supermörk.

Jeanette överraskade både moder och mig, med att vilja komma på besök i stugan! Knappt någon har gjort det, på åtta år.. (Förutom min tidigare namne..) Så hon lastade bilen och satte iväg genast på måndag-morgonen och hann fram på förmiddagen, före lunch. Det blev både mat, fika, promenader och prat med repris! Bra stämning och tur med solsken. Inte vill man avbryta det? Sådan tur, att jag har nya gästsängar. Sköna är de dessutom!!

Glada och utvilade mötte vi en ännu soligare dag, med 27 grader rapporterade i Älvsbyn. Vi hade 24 grader på kvällen. Den första juni tar vi således premiärdoppet, här i Lappland! Vi huttrar inte ens, utan kan lugnt stå och lufttorka efteråt. Mysigt! Två fina dagar tillsammans, innan hemfärd för hennes del, och åska med en sekunds utrymme till dunder för vår del! Riktigt så det kändes under fötterna.