
Skönt nog, hade finsk-spetsen bara spårat. Den hade eg. inget med olyckan att göra. Jag kände igen ägaren, när denne senare ringde upp.
I övrigt har det ändå blivit en hel del socialt umgänge i helgen! Heldagar i solen, och på stranden. Träffat gemensamma vänner, och njutit av de ljumma sommarkvällarna ute på balkong.
Måndag och idag har det varit grå-regn och genast känts mera kärvt i kroppen.
Är så glad för telefonen, datorn och mitt badkar! Det går att vara nyttig och få något uträttat, trots lömsk blåst och regn.
4:an bjuder på World´s greatest daredevils. En dokumentär om "våghalsar" och vad som driver dem. Jag känner igen mig i så mycket! Tänket, som fanns färdigt redan i lågstadiet. Jag lever inte längre. Det är bara transportsträcka kvar.
"Det skall gå att göra!" Och då gör det det.. tills man missar.
Känslan, när det lyckats! Den är underbar. Intensiv. Det där speedat sköna pirret, som älskande kan ha hela dagen efter.. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar