Slutet för Stanwell?

Fick senaste nummret av Rökringar i lådan. I tidningen ryms mycket nostalgi, helt i min smak. Tage Danielsson nämns, i.o.m. filmer som "Mannen som slutade röka". Ett mycket underhållande antirök-inlägg, med Gösta Ekman i huvudrollen!

Tage citeras också, med orden:  

"Störst av allt är tjärleken.

Röka tobak är ett bruk

som från Indien vi lärde.

Mången blir därav sjuk.

Mången sätter därpå värde.

Tar det livet av en del, är det indiernas fel."

Trots rådande inställning mot allt som innehåller tobak, fortsätter jag mitt samlande av gamla pipor. Väljer utifrån hur gosiga de ser ut att vara för handen? Gärna med mera trä och form. Då blir det inte sällan kända namn bakom! T.ex. en nr71 efter Sixten Ivarsson's original.

När man söker efter Stanwell 71, så dyker oväntat nytillverkade lite satta exemplar för 2300kr upp på begäran, i serien "Favorite"!  Modellen används även under Danska Mästerskapet i lång-tids-piprökning, 2022. Än står det Danish design  på de italiensk-gjorda piporna, men snart kommer idéerna från USA! Kontoret flyttas från Danmark, till den största marknaden. Scandinavian Tobacco Group gör en "kinesisk Volvo", av det anrika varumärket.

Förhoppningsvis blir strax veteran-originalen mer eftertraktade? Nya kommer inte längre att kunna säljas i Sverige. Ännu en del av vår uppväxt går i graven. Under tiden ljuder rysk kampsång i vår svenska melodifestival..

Publiceras i Rökringar, snart..

Fick ett trevligt brev från Svenska Pipklubbens sekreterare idag. I korthet gillade han det jag återgett i ord, och önskade få ta med mitt brev i nästa nummer av RökRingar! Då flertalet av Er ännu inte är prenumeranter, vill jag få dela med mig här istället. Roligt när någon uttrycker uppskattning, för det man skrivit! 😉

"Hej! Jag heter Erik N., är 49 år och kommer ifrån Umeå. Sjukpensionerad naturvetare, med cykel-, hund-, bil- och fiske-intresse. Har mitt eget 50-års jubileum, den sommar som nu kommer. Varför det blivit pipa för mig, påminner mycket om andras historier. 

Även jag har haft äldre släktingar..  Min morfar stoppade pipa i trettio år, så vi barnbarn hann räkna oförbrända tobaks-boss medan vi satt på hans välpressade byxknä om somrarna. Det var hans sätt att ta sig minuter på. Jag minns inte att han rökte? Han sög på en blästrad eller rustikerad Rhodesian, med metallband kring halsen. Den var min favorit, bland hans pipor. Så många övergångar i formen. Blankt och skrovlig intill varandra... fyrkantigt och runt. Det svarvade spåret.

I pipstället fanns även en stor  "Sherlock Holmes-pipa", som vi hade vid utklädning..  (Vi hade faktiskt inte sönder den! ) Ändå märkligt att vi fick? Stoppade man in fingrarna i holken, blev de aldrig svarta. Piporna ersattes plötsligt en dag, av att den gyllene porslinsskålen alltid stod fylld med lösgodis.

Så här efteråt ser jag från fotografier, att även hans äldre bror samt sonen hade rotation på välskötta pipor. Morbror med klädsam schnurrbart och väst. De flesta möblerna av teak.

Nu har inte jag så mycket efter morfar. Mer än minnena, och en samekniv. Jag kan dock försöka återskapa de positiva stunderna, m.h.a. någon annans gamla "Tiger Brand"-ask, återfylld med en snäll och för omgivningen uthärdlig Mac Barren original choice.  Första försöken gjordes med olika tobak-sorter, i en fruktansvärd Kina-pipa  som aldrig hann bli bra. Den stank, den var trångborrad och den sprack... Sen såg jag ut som van Cleef med min snedborrade lilla Peterson-wannabe från Tjeckoslovakien? Eller inte.

Nu var jag dock bestämd, om att ge pipan en ärlig chans! Det lades en beställning på en Stanwell 183, strax innan Cigarrcenter lade igen. Det var mycket pipa, och en fin modell.  En av Stanwells märkliga seriebenämningar: "Vintage". Danish design.. Någonstans föreslogs Anne Julie som formgivare?  Jag har ingen aning. Rymlig är den hur som helst! Ett verkligt stress-ägg, för solstolen.

Nästa val föll på en begagnad 170 Rhodesian, efter en mall av Svend Bang. Diskuteras ofta om vad rhodesian/bulldog är, men namnet står stämplat i träet.. Sköna former och en bra långrökare. Tyvärr lite sned i munstycket, från tidigare. Men jag är inte heller perfekt, längre.

Försöker därefter att vinna hem en pipa om året, på auktioner. Det börjar bli svårare, att komma undan med gamla snittpriset. Intresset har ökat, från andra budgivare... På gott och ont. Förvånades plötsligt, när jag fick hem en 13 royal briar. Även den något rejälare i storlek. Får mig att tänka på Monty Phyton och en rosa klänning. -Han sitter med en dylik billiard, med sadelmunstycke.

Det rymdes snyggt tre pipor i en ask för pannlampa. Nu fylldes första asken, men intresset för fler pipor finns kvar. Så tur, att det behövts fler lysen för cyklingen! Dags att ropa hem en royal guard 95 (efter Sixten Ivarssons mall). Hem kom en välrökt regd.pipa som luktade hästladugård, föll itu och var helt brunoxiderad. Jag skapade mig bilder av hur någon farmare brukat stryka tummen mot träet... och satte igång med rengöringen. Bikarbonat och ättika, efter första utgrävningen. Följdes upp av båtpolish mot eboniten. Hade vi haft intresserade expediter i lokala tobaksaffären, skulle det ha köpts avsedda produkter, men nu fick detta fungera? Bättre än travkuponger och varmkorv åtminstone.

Mitt avtal med mig själv, gäller en pipa per år. Extra förargligt, när den ropas in redan i januari! Hur kan man låta bli att bara titta lite, på dem som sedan erbjuds? Så förförra året blev det en Venturi 51. Väldigt lik den senare jubileums-serien, till Paul Stanwells ära! Modellen är nu min minsta pipa, och mest "blingiga", pråliga. Fördelen är väl den låga vikten, ifall man vill få händerna fria. Inte så dumt!

Det här året går mot sitt slut, och jag hann få min årskvot fylld igen. Tidigt! Tror de flesta hade brännt sina pengar på julklappar? Jag fick en Bamboo till fyndpris, medan jag satt insnöad inåt land. Trähuvudet lite oaktsamt hanterat kring toppen, och våldsamt urkratsad med vad som tycks ha varit en rasp? Med min begränsade kunskap, har jag rengjort, glansat upp utsidan och försökt jämna ut insidan. Gnuggar holken mot min näsa emellanåt, för att bättra på utseendet. -Ger bättre resultat på pipan, än på mig!

Så långt min samling. Jag har många former kvar att pröva. Hur skulle det t.ex. vara att klamra sig fast vid ett horn, eller smaka på en mosad tomat?  Låta dem få ta sin tid och fulla uppmärksamhet, medan kaffe eller whisky väntar ångande intill..

Ser fram emot många trevliga stunder, tillsammans med RökRingar!"

Så händer allt, igen!

 Solen gassar, gräset frasar och badstranden är fylld med besökare. Sommaren är på topp!

Det är då i semestertider, som tänder går sönder och olyckorna blir framsidesnyheter. Medan jag tycker att det kan vara jobbigt att gå med röjsnöre,  tvingas bekanta att återuppleva flygplanskraschen från knappt två år sedan.. Åter igen går ett turboprop-plan i backen, med nio människor ombord. Fallskärmshoppare i Örebro, med pilot. Utan nackskada, hade nog jag funderat på att göra ett hopp.. 

Nu kan jag ösa min gamla, ihoplappade båt, och njuta av nya bad i sjön. Antingen det är med min hund, på egen hand eller med min älskade Jeanette.. Livet kan vara vackert, om man tar hand om det. Utan avund eller skadeglädje.

Slår grönskan i min dunge, och njuter av att se resultatet. Förtar mig något, med att peta i grusgången..  Störtar i säng, bara för att åter vara klarvaken vid fyra på morgonen! Högljudd åska har väckt oss. Ännu värre har man det utåt kusten.. NUS blev utan ström en timme.

Snart har jag henne här. Försöker få ut överskottsvärmen innan.. Har saknat varandra otroligt! Härligt. 💏

Veckans. Stanwell, Tradera

 Många fina pipor nu... Unique, Buffalo, årspipa, danskt mästerskap m.fl.. 

Undrar ifall jag kommer mig till mina räkningar snart? Umeå klarar inte snö.

Fantastiskt fin guilt edge.. satt i minne.

En satsad femhutndring räcker långt. Har anmält intresse hos SvenskaPipklubben, för medlemsskap.

Ännu ett pussel

 Saknade ett inlägg, från att nå sexhundra. Här  kommer därför dagens småplock! 💥🎉🥁 Färdigt fjärde jan.

Den färdiga lösningen

 Jag har mustasch nu. Redan tidigt lärde jag mig att ifrågasätta sanningshalten, i det vuxna sade till mig. Från att fula ord svärtade tungan, till att pappa skulle komma hem och ge mig en omgång med galgen. Havet är djupt. Ändå fanns det ett värde i att spela med. Hålla andra nöjda och lugna. Det blev så långvarigt otrevligt annars. Fantiserade mig bort, ur min vrå i hallen. I förlängningen förintades jag. 

Säkert man undrar, varför gör jag så här. Varför dessa risker och all smärta? -Jag är den jag är. Säg att det inte går, och jag gör det. Säg att fel är rätt, och jag skall visa dig annat!

Grusa mina planer, ja krossa mina drömmar! Du kommer aldrig att kunna kontrollera mig ändå. Någon beundran får du inte, när omkring dig du hotar "slå"! Vill inte leva i din diktatur! 

Yviga gester och glappa käftar, som ler mordiskt ner mot en. Är det omtanke, eller kärlek? Tissel-tassel bakom ryggen. -Då skall jag be, att få slippa sådan.

Den dag jag tar bort mig, och man undrar: Varför gör han så här? Varför  dessa risker och all denna smärta?  Vet då, att det är sådan jag blivit. Upplärd av ondskan omkring mig, och dess kalla offer. Utan deras förmåga.

Jag borde ha varit stark utanpå, och fått vara tom inuti. Nu blev det inte så, och jag fryser. I mig gör det ont. Hur falskt det fick vara.

Tro inte att ni mig knäcker. Jag själv stoppar lådan, och knyter åt. Vem bryr sig, egentligen? Den syntes inte till.

Ett sista rus, och allt kan vara förbi. En sista adrenalin-kick, kanske rentav en känsla av lycka? Det finns sämre slut. 

Här är städat och fint. Allt i sin ordning. Farmor påstås ha drivit farfar in i döden. Antar att informationen om hur, blev känd..

-Det jag pressades att slösa min ungdom, hälsa, framtid och ekonomi på, förklarades plötsligt vara värdelöst. 

Säg inget, så blir det bra?

" Anar hösten komma, då semestrarna ta't slut. Minns skolstarterna och åren av mobbning, de skiftande betygen, uppbrottet och en allt mer avlägsen framtid. Inte här, inte nu och inte jag. Nej, utslagna krisar ihop, anhöriga misshandlas och alkisarna fyller toxen. Psyket fullbelagt. Kanske nu, att allt skall ordna sig?

Trimmar bilen och får adrenalin i hundrasextio. Pensionärer blir allt sjukare och bittra mitt i röten. 180 km/h! Får gå hem.

Kärlek. Blott lekt med för nå't år. "Kan väl ändå vara kompis?"  -Långdistans, klättring, fiske och hårt arbete. Vännerna flyttar och kommer bort. 

Hunden avlivad. Arbetslös och bestulen. Mordhotad. Dödsfall.  -Kamp-sport, paddling och garage.  Får sparken efter att ha lämnat vittnesmål. Söker bostad och distans, till alla problemen. Söker någon som orkar tycka om mig, någon att hålla av.

Fast arbete, stadigt sällskap, fräsch bil, och hyreskontrakt? Knarket kokar och snuten är med. Försvunnen syrra. Oroad, men får inget säga. Löven och värmen håller på att dö ut. Kanske ändå, att allt ordnar sig? -Kvaddar bilen. Allting tar slut, om än inte eländet."

- Skrivet med randiga armar, 1996.

Tiden kommer ej åter

Det var rörande, att se engagemanget och hoppfullheten som visades under babyshower-kvällen. Man hoppas så mycket, för unga par och nya liv.. En frisk önskan.

Morgonen efteråt startade med räkmackor och nya rosor på bordet. Frukosten fick ta sin tid, medan museet hann öppna. Det var länge sedan, som någon av oss besökte det senast!  Jag tror att jag gick i gymnasiet, sist jag var in?  2014 gick jag utanför båtmuseet, med Deliana..

Mycket har ändrats. Den gamla bilen i entre'n var borta, liksom miniatyren av Umeå! Den senare hade jag gärna sett restaurerad. Av nostalgi-skäl. Den fanns där, när jag var både fem och arton år! Revs för åtminstone 15 år sedan? Små barn stod på tå och kikade, när längre barn skötte damm-luckan.. 

Nu var hallarna fler, tommare och tillät mer lek med föremålen. Fika i valfritt retro-år.

Barndomens "Minimus" bedrivs fortfarande. Det kändes positivt! Där kunde vi lämna historien, och fortsätta med vårt hemmavid! Kryddig korv, potatissallad och bra film. Fredagen bjöd på enkel stugtömd frukost, före återfärd till utkyld stuga i regn. 

Lämpligt att börja med inventering, på vad mat som lämnats kvar? Det länsades ju ganska slarvigt, helt tyst. Därför står sylten där fortfarande, i matkällaren.. 

Rune kom över och pratade bort en lång stund, vilket kändes skönt! Halebop missköter sms-trafiken igen. Ger tid över till lämnad disk, grusgång och kringblåst båt. Gräset har i stort sett stannat av. Bara några tjockare fläckar att klippa.

Idag rensades det i vinbärsbuskar och grepades mer grusgång. Var närmast storm runt omkring. Jägarna har packat ihop, och lämnat byn. Nya gäng i oktober igen.. Syrran som ringer, rastlös och pratsugen. Trevligt! 😊

Vart tog mitt 2013's jag vägen?

Igår, medan jag klippte mig fram genom tio dagars frodig blomsteräng fanns inga mörka tankar. Det var rent straff-läger och terapi i ett.
Det är när sysslorna är gjorda, som tankarna återkommer. Varför är man inte intresserad av orsaker, utan bara av att klämma åt? Helst utan att ta in helheten.
Mötte vaktmästaren från skolan, innan jag åkte till sommarstället. Han var  nu åter  så där smidigt medhållande. Tyckte att andra länder löst det bra, med staket kring skolgårdarna. Så skonas omgivningen, åtminstone lite. Nu skall vi istället stå ut med trakasserier och föremål kastade efter oss? "De är ju barn"!  Jo... de är också formbara ännu. Till det de kommer att bli.

Jag tänker ändå vara glad, de stunder jag får. Jag har en kvinna i mitt liv, en flerbarns-mamma som tycker om mig. Hon gillar det jag skriver, och mår bättre när vi är nära varandra. Det gör jag med!  Har varit alldeles för lite av uppskattande kramar. Mest sadism och passiv publik. Tänker inte bli en ny "Egon från Larv", ensam, död i en sandlåda och med två millioner åt arvsfonden. Mobbad, plikttrogen pedant. Är det så märkvärdigt?

Välbehövlig massage av ryggen, ges hos moder på lördagen. Veckan har satt sina spår i muskulaturen! Måste kunna släppa det snart.

Åkte upp ensam med hunden, i trettio grader solvarm bil! Båda sidorutorna brusande på glänt.. Kom fram till en blommande savann i hettan. En häftig utmaning, bakom den handstyrda klipparen. Bäste grannen hade inte heller slagit, för att undvika sönderbränd gräsmatta.
Idag måndag  tar jag mig nästan igenom det sista, innan regnet kommer. Lämnar lite blomsterfägnad och den frodigaste biten bakom huset. Vila är visst inte fel, sägs det. Platt-TV:n efter mormor har redan fått kluven bild. Tur jag har kvar tjock-TV:n efter min döda skolkamrat!
Snart får jag min underbara kvinna på besök igen. Bort från alla otäcka samhälls-händelser som vill sluka en! In i och omkring varandras famnar..
Det behövs inte mer : En solstol, vita knutar, en hund att klia, armarna att klia med och en särskild, god person som tycker om en själv? Det räcker väldigt långt!
Jag vill hitta den bestämda, målinriktade personen jag var 2013. Den som beslutat sig för att ha det bra i fortsättningen!  Då skrev jag inte som reaktion på det media matat mig med. 
Andra  har fått förstöra tillräckligt mycket redan.  Det skall bli bra, det som återstår.  Trots "alla andra" och sjukdomar.

Finns en till kapten Stofil!

Hädanefter bryr jag mig inte!

Jag försökte nå fram till den avlönade vuxenvärlden, i hopp om att göra vardagen mindre riskfylld. Det bet mig i arslet!
Istället för att anstränga sig, gjorde man en anmälan mot mig. Utan försök till dialog. Visst, jag var frustrerad när jag skrev. Men det stannade vid ord.
Någon annan hade agerat. -Vi ser det allt oftare i nyheterna!

I flera år har jag iakttagit och lotsat om småligister, som varit på glid. Inbrottstjuvar vid nio års ålder! Bortglömda. De minns mig än, när jag möter dem på praktik. Tackar för att jag fanns och lyssnade. Tipsen hjälpte.
Alla var de försummade, av den Mariehems skola de varit satta i.. Grannskolan som barn flyr från, p.g.a. mobbning och ouppfostrade "klasskompisar". Det är praxis, att flytta på de redan utsatta.
Jag grupp-mobbades genom hela skoltiden, utan att vuxna ingrep. Tyckte det var spännande, att se när jag skulle ge igen..Jag vet att det påverkat mig. Lärarungen, som upprepade gånger dunkade mitt huvud mot stengolvet.. medan hans far luktade efter mens-trosor i omklädnings-rummet.  Det var Scout-anda! Har skrivit mer under "mobbing", och mobbningen.

Man får inte berätta om hur illa det kan sluta, utan att någon utan livserfarenhet (?) tar det som hot? Jag vet vad verkligt hot är. Har varit utsatt för dem. Men man ville inte lära känna mig, innan man drog sin slutsats. Vårt familjära språkbruk platsar inte. Det är burdust. Ännu värre språk, när moder petade FALSK överläkare från NUS. Charmig utan utbildning. En verklig Makaron-Refat, med makt över oss sjuka. Kollegorna fattade noll..

Polis och socialtjänst besökte familjen under oss, för  "herdestunder" med mor och dotter. Vi skulle inte lyssna, när hund och spädbarn misshandlades! Det gjorde heller inget, att man brände mina leksaker och hotade mig med sopnedkastet. Vi tvingades flytta, från vår insats och friköpta havstomt! Liksom jag nu skall välja andra gångvägar.. när nacken sagt åt mig att bara ta lilla promenaden?

Det gjorde heller inget, att polis misshandlat unga som sökt rädda livet på min syster. Henne talade man glatt om för, att man kastat hennes förkolnade husdjur i containern. När de egentligen låg kvar vid var sin dörr.. ihjälgasade.
Förlåt, men hädanefter törs jag inte lägga mig i. Olyckor får ske. Gapar brunnarna kring skolan öppna, får de lov att sluka oskyldiga. Ruttna träd och icke förankrade rutschbanor får väl falla över de små nonchalerade liven..  Att jag varnat avlönade om riskmiljön, räknas inte mig till godo. De barrikaderade cykelbanorna pålar snart nog igenom någon stressad jobb-pendlare. Jag försökte få skola, kommun och polis engagerade... Skit var det värt! Jag får inte yttra mig, så att andra vaknar till. De förstår inte vad det är. Måste man göra något, när man har en titel? Lönen anger väl värdet på människan?
Så tokigt det har blivit, med låt-gå tänket. Tappar fyra kilo från undervikten! Hjärtklappning, svårt att andas och musklerna knyter sig.

Som trevlig hundägare, blir jag ansedd som en pedofil på jakt. Vill jag värna min hund från masspåhopp, beskrivs jag som aggressiv. Aldrig blev det bra.  (Får jag klappa matte? Metoo.) Corona-avstånd finns inte.
Vad hände med respekt för äldre, och att inte rusa fram till främmande hundar? Håll skolan fri från allergener, och stanna på skolgården under skoltid. Gång- och cykelbana skall gå att använda riskfritt av allmänheten. Utan obehag från elever, i form av oönskade tillmälen och äggade/ stenkastade fönster. Låter det så orimligt?

-Saknar "Vår man i droskan" Roger Broman , i SR Västerbotten.  Frispråkig på godkänt vis.

Rensat ur holken, inför våren?

Passerar många fina pipor nu! Hoppas kunna vara med i budgivningen, på åtminstone någon fler. Innan de alla hamnat hos samlare.

Sist i raden är shape 25, som jag lagt bud på. Håll tummarna!

Skulle passa fint i min växande samling..

Skruvad motionsvecka

Kan inte klaga på aprilvädret, ännu. Har tagit cykelturer med hunden dagligen, och kikat in hos lokala handlare. Fått hem tuggpinnar från ÖoB, ny cykelkedja från Biltema, tio kilo fisk-kött från Djurmagazinet, sockar från Jula och en 180 mm TEC bromsskiva från Sporthuset. Nu väntar jag på att få tag på en bromsadapter för PM-infästning, innan skivan kan monteras!

Pedaler har bytts ut på skrotcykeln och dess bakhjul har riktats ytterligare, efter provkörning. Nya kedjan fann sig ett fungerande drev i kassetten, så det blev åtminstone Singelspeed av åket.

Idag var vi in på Barnens hus också. Sökte en rolig ring-klocka? Utan att hitta någon. Däremot såg jag, att både min dumper och min väghyvel från barndomen fortfarande säljs! Det var bara hjulen som blivit lite snällare i sin utformning.. Jag blev nästan sugen på att köpa mig en röd väghyvel, som ersättare till min förlorade. Idag kostar de från 70kr och upp till det dubbla! Jag har inget barn att skylla ett sådant inköp på. Det blir egna leksaker!

Angående Covid-19, Corona, är vi uppe i totalt 793 döda i Sverige. Västerbotten har 157 registrerade sjukdomsfall.

Något annat sjukt, är deklarationen! Det fungrade inte alls för mig, att sms:a detta år.

Att ringa in, var vilseledande. Jag fick inte säga ett ord, utan bara knappa in ännu flera siffror än det varit i ett sms. Det enda jag fick, var ett Pip! Utöver kvarskatt på tv-kostnaden. Totalt sett, blir det ändå billigare TV framöver. Bara att slappna av, och se tiden an.

Tiden har haft sin gång..

Nämnde att jag försökt få fart på mitt och morfars quarts-ur. Det gick halvbra.
Sedan har det skruvats på fler ur! Vi har en Waltham rova, efter mormors mor i Chicago. Därnäst en Tissot, efter mormors halvkusin Judith. Den minsta klockan, är mormors Zenith. Gyllengult hela vägen! Fint skulle det vara.
-Den stora stålklockan är min Seiko 5:a, med kinetiskt urverk. Liknar mammas.

Passar på att lägga in morfars 90-tals Certina, som jag räddat åt syrran!

Vintern reas ut, innan den tagit slut.

Det är bra när man hunnit tänka igenom vad det är man har användning för, innan reorna slår till! Så som vintrarna ser ut nu för tiden, måste vi kanske tänka om när det gäller antalet vinterplagg.


Det räcker inte med en yllerock, vadmalbyxor och läderkängor i blötan..
På måndagen kom det hem tre par extra broddar från Jula, till en kostnad av 150 kronor.

För den summan vid fel tid och i fina butiken, fås bara ett par. Vad mer kan jag behöva? Två gånger med Irrit är tillräckligt, varför nya slalomglasögon inte är lyx efter 30 år? Nya Oakley nedsatta från 740 till 299 kr blir bra. Då fick det följa med en blå snöspade till bilskuffen också, nedsatt ett par hundra. Ganska kul att bara kunna ta sig tid att prova runt i butiker, mitt i veckan. Mycket är oförsvarligt dyrt och asiatiskt litet. Mina tummar hade inget utrymme i de flesta handskparen. Jag får vara glad för de Hestra jag redan har, från gymnasietiden! Välvårdade och med nya innervantar.

Även denna vecka går vi från minus femton grader, till några plus och ny halka. Dagen på sjöisen känns osannolik efteråt. Hände den verkligen? Hann jag dessutom frosta ur frysen, innan det blev för varmt ute? Jo, men det var nära att missas! Frysväskan fick hänga ut genom fönstret, medan varmvatten skyndade på avsmältningen i frysen. Det mesta i matväg var tömt innan, utifall vädret inte skulle ha lämpat sig.

Vid Tobleronehusen på Ersboda eldas bilar på parkeringen. Kirk Douglas dog vid 103 års ålder, och Ola Magnell vid 74 år.
Fem månader efter det misstänkta chicken-racet i Kramfors, ligger ena tjejen ännu medvetslös. Hon var 16 år! Vilken start på livet.. Stackars anhöriga. Så fort det blir fel, och så länge det kan hålla i sig.

Ovan vid kylan, passar jag på att röja undan vecko-disk och golvtork. Provar att byta batterier på min och morfars Certinor. Hans gick bra att få igång, och den åker vidare till min syster. Min nittiotals-klocka hoppade dock bara till en stund, innan den åter stod stilla. Tveksamt om det är värt ett besök hos urmakaren? Märkes-ur till trots. Jag har min kinetiska Seiko, vid sidan om mobiltelefonen!

Idag har det också storhandlats, hem till garderoben. Jag är lite chockad själv! Gore-tex handskar, nedsatta 450 kr.
Har heller aldrig köpt så dyra vinterjackor innan. Rabatten hamnade på 4000 kronor! Med tanke på de ostadiga vintrarna, fick det bli två. En Helly Hansen "Dubliner" parkas, och en Haglöfs "Belay" dunjacka. Då kan jag äntligen slänga min nedärvda, genomsläppliga Peak Performance från okänt årtionde, samt återföra allvädersjackan till stugan igen. Roligt att se fin ut i stan!
-Jag är nog högfärdig ändå?

Hunden lämnade jag hemma!

Skolvåld, veckans Umeå-tema!

Jag genomled nio års passivitet från lärare, vilka stod och inväntade att jag skulle ge igen mot mina mobbare. Mitt i RÖR INTE MIN KOMPIS -kampanjen. Jag samlade mina erfarenheter av myndighet och populära mode-yttringar. I nian saboterade jag en av motståndarnas högerhand. För det fick jag en klapp på axeln, av iakttagande rastvakt. En avlönad vuxenperson, som inte tagit ansvar under alla de år som passerat! "Det där kändes bra, va?"

Numera är det mesta upptrissat, och hämnd utdelas med maskingevär. Fortfarande är det lärare och vuxna som spänt tittat på! Medan lärarungar och särbehandlade fått vara jävlar. Sedan skall det gråtas ut i media?
Inte sagt att människan är snällare mot de äldre heller.. Vi minns allt för väl, hur Berghems ädreboende hanterade mormor! Skamlöst.

På den muntra sidan har det snöat några dagar, före nytt slask! Det var riktigt trevligt, att hinna få känna vinter en stund. Ungarna har byggt snöfästningar och rullat ihop gubbar på gården. Snöröjningen har lyckats stänga ute den värsta biltrafiken, som inte redan var stående tvärs över vägarna.. Mammas parkering togs, medan snön ännu var lätt och hundens tassar slapp strimlas mot is-knagglet. Under-ullen släppte på fredagen, som på ett hormonsprutat australiensiskt får! Nu är han både smal, snöbadad och kloklippt.
ICA har hunnit bjuda in till en förljugen Stammis-fest med prinsess-tårtor, innan man tvingades att återgå till en mera jämlik behandling av ensamstående igen.
Idag är man inte svensk, om man inte har 20000 i månadslön. Enligt nya Moderaterna.

Hur det skall gå med alla "stackars" britter efter BREXIT, det återstår att se.
Här går vi ut, utomhus!

Blås bort bekymren utomhus

Det var inte någon rolig kväll sist. Därför blev det tvunget att ta sig ut, dagen därpå! Isigt eller ej. På med de vittrande slalomglasögonen och iväg, genom sandstormen. Hoppas att hunden skall klara tramdynorna.
Länge sedan jag besökte den familjen. De har aldrig hört av sig, i.o.f.s.. Fullt upp av sig själva och sjukdomar i vanlig ordning. Nu blev det sagt desto mera, och tiden gick. Ena sonen är en kuslig påminnelse om tidigare erfarenheter, där knutar lösts upp. Inte bortkastat, när unga män känner sig tvungna att tacka eller krama om en. Starkt! I detta fall en mix av stroke, tuff skolgång, ADD, cancer och artros. Precis vad jag behövde! Hundarna satt hypnotiskt vid mina fötter och stirrade ut mig, medan min hund låg tryggt, tyst ute vid cykeln.

Fredag rullade jag ner till min egen moder och en väntande älg-gryta, samt ostkaka med lingon. Det sänktes skepp med den glädje!

Hemma igen, har det påbörjats en uppgradering av hundkärra bakom cykeln. Fjärde i ordningen! Kanske kan jag få slippa gliringar om uteblivna barn i kärran? Det är en renodlad hundvagn! Redan nu planeras ett stort "örngott" över vagnen, när den är nedfälld. På så vis kanske den håller färgen längre? Undan UV-ljuset.

I Stockholm är körsbärsblommorna tre månader tidiga! Vintern uteblev..

Klart man blir lite trött..

Klart att man blir lite trött, efter flera fraktresor med cykelkärra. Tagit vara på dagarna, genom sköna lunch-promenader. Den lilla sol som ges, kan knappast skada.
Har försökt vädja till förnuftet hos någon Rikshem-anställd, utan att finna någon med sådant. Det blir bara att skriva under på uppsägningen av våra befintliga garage och invänta dubblerade hyror och strypt ström! Kostar mig 6000 kr ur vård-budgeten, om jag inte vill att de "nyinflyttade" skall välta och bränna upp bilen. Nytt får jag inte råd med, och försäkringarna lär inte krympa framöver. Tack för det, sossar! Smidigt att förneka era tidigare väljare.

Skrev till AMF pension och undrade hur de kunde ta mina pensionspengar, till att sponsra ett ockerföretag som ställer fattigpensionärer på gatan. Ännu inget svar. Hyresnämnden har inte tid för frågor, och hyresgästföreningen struntar i livskvalitet kopplad till lokalhyror. Efter EU har hyresgästerna ingen på sin sida. Regeringen svek, när skatteomläggningen (90-tal) lades på dem som enbart hyr. Många blev då oplanerat bidragsberoende. Förnedrande! Nu fiskar man efter att ge våra inbodda lägenheter åt den importerade avelsfarmen. Vi kan gott betala mer, för mindre?
Bliwa försäkringar verkar ta bort ersättningen för begravningskostnader, efter att 85 år passerats. Vi vet vad som hände bilvraken, när skrotnings-premien slopades.

Helgen mystes dock till i solhalkan, med väntad Venturi-pipa och inflytt i piplåda. Finns utrymme för en till Stanwell.
Ute fyllde och tömde sidensvansarna rönnarna!
Hemma skänktes akvariet bort, efter drygt 15 år?
Ny tur med cykelkärran idag, då moders TV lider av ålders-krämpor. Personalen på Elgiganten var åter otrevlig och lämnades därför stående kvar ensamma. Unga fjantar! Blev lunch och spel hos mamma, innan jag skrotade mina gamla slalomskidor från alpresorna. Även de trettio år gamla vid det här laget, och högljutt klagande.

Återstår att leta vidare efter prisvärd 32-tummare en stund. När vi ändå tvingas till TV, via skatt-sedeln. Valfrihet?

Hans Kresse: Vindens arvtagare

Nu har jag inte mycket mer att göra, i mammas förråd! Gick genom "barnens skolsaker" och mina "småböcker" idag. Papper blir snabbt kilon, när det packas tätt. Skolarbetet var bara att slänga, efter en snabb koll. Log lite åt lärar-karrikatyrer och omdömen på mobbande elever. Jag var tydlig, tidigt! Bra resultat för det mesta. Svenska stack ut lite extra, p.g.a. en egen touch. Läselistan i mellanstadiet var välfylld, med deckare. Maria Lang bl.a..

Så mycket seriealbum lästes inte, annat än Indianserier. De fascinerade stort!
-Semestern i High Chaparal (Värnamo) gjordes i helt rätt tid!
Skulle vara trevligt att få tag på nr 2, ur Hans Kresse's Indianserien. "Vindens arvtagare".
Sedan är serien från 1979 komplett!

Syrran får ta hand om filmstjärnorna: