Gräset klippt, bokhyllan inoljad och med 16mm regn i mätaren, formligen "blåste" vi iväg till Björnlandets nationalpark. Möjlig att nå från 92:an, knappa milen efter Fredrika. Mitt ute i skogen och framför två härliga trähus, gör vägen en nittiograders böj, innan den bär vidare till nationalparken. Vi borde ha fotat den gården, för den dröjer sig kvar i våra samtal! Så tjusig, och perfekt placerad inför landskapet som öppnar upp sig..
Grusvägen är i stort mycket bättre, än den som leder till Abborrvattnet. Längre ja, och väldigt spårig sista biten! Varit för blött när fordonstrafiken släppts på..
Vill man sedan variera sig, kommer man tillbaka till 92:an, via Flarkåvägen och Tallsjö. Då passeras en fantastiskt fin å, för fiske? Ytterligare några få röda hus, att fantisera kring. Hur var det att bo här, så isolerat från andra människor? Bara skog och skoningslös vinter..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar