Grannen kom över igår och prövade på hundbrottning. Hon klarade sig skapligt ändå. Dottern har sex stycken draghundar!
Gårdagen blev övermäktigt kulturell, via TV-skärmen. Väl försedd med fikabröd från mataffären (Ica-fika!) var det bara att förslappas! Skönt varmbad byttes, till timmar av högläsning ur Doktor Glas. En bok jag aldrig kommit mig för att läsa själv, ljudades nu fram av mer och mindre kända skådisar. Så mycket enklare! Slutet kände jag till. Tur var väl det, då hunden drev ut mig precis innan..
Kort därpå tog Dorsin vid, med Scala-revy i repris. Förunderligt, hur vassa man får vara i konstens namn. Igenkänningskomik, i förkvävda åsikter..
Timmarna plussas ihop. Dags för den stora utmaningen! En helt annan Tom Hanks, än den vi vant oss vid från DaVinci-koden. Den direkta känslan, är "karikatyr på pedagogik"? Sedan rullar berättelsen vidare, om en amerikansk programledare över flera decennier. Gillar man inte moraliserande och krav på förlåtelse gentemot döende plågoandar... Då har man en utmaning, i "A beautiful day in the neighbourhood". Icke för utan, att där finns några lärdomar ändå. Om man ids ögna sig genom filmen. På en röd dag med minus tjugo grader, kan det få duga.
Tisdag har det flaggats upp för snö-oväder. Det känns nästan fuktigt i luften, när morgonen bjuder på spik I ansiktet. Det är trots allt åtta grader varmare. Rena "blian" i minus tolv. Hann med Nydala-snabben, före snömassorna!
Skön temp, perfekt före, övertaggad hund. Sista mötet blev spännande, precis efter passage. Då skulle det efter-sniffas, framför framhjulet! Hoppla hej, så vaken jag blev. Vänstersidan hälsar.. Tinnitus.
Nu känns det lugnare inomhus igen. Hunden fick toppat med viltkött i sitt torrfoder, innan han lade sig privat i skymundan. Undrande: Hur fan hamnade vi här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar