Faders-fri!

Med ålder kommer förmågan att tomglo, utan att reflektera uppgivenheten som skulle ha känts vid yngre dar. Jag kan se min äldre granne, när han pausar i varje lägesförändring, som för att påminna sig vart han varit på väg? Det är numera en heltids-syssla. Gärna med förskjutning över dygnen.
Måndag var det sagt att vi skulle drabbas av 42mm regn. Då ställer man inte i ordning för att måla utomhus. Dagen efteråt kunde den sammanslagna regnmängden fastställas till 5mm.. Tack för det,  tung-andade väderpresentatör!

Vi är nu så nära midsommarinvasion och flykt hemåt, att vi går och snurrar på stället. En tisdags-utflykt känns plötsligt väldigt konstruktiv. Byta luft i lungorna, röra på benhögen och få ett par endorfiner på köpet. Det får vara värt den extra dosen kaffe på förmiddagen.  Samegrannarna hinner skymtas i sitt vinternäste, innan vi packat klart och dragit iväg. En vink är ord tillräckligt! Hunden var återuppladdad, sedan senaste långfärden. 

Moder höll ihop bra, åt båda hållen. Trots egna äventyr. Nu är Brooks-sadeln vettigt injusterad och vi vet att "våran" Höksjö är i bibehållet gott skick än ett tag.
Hann vi åter hem till stugan, så fick jag besked om att min "så kallade" pappa har avlidit. Irriterande så lindrigt han kommit undan!  Där infann sig aldrig något vett. Fler ord är inte värt att ödsla på den f-n.

Idag har vi bara inventering av alla åtgångna godsaker, våttorkning efter storfotad fyrbent, oxalsyrablekning av sanitetsporslinet samt renklippning runt stuprörets förlängning. Sedan hem till andra "spännande" människor igen. Tvätta undan hundhåren och pruttarna.