Tre dygn har passerat, sedan senaste omkullkörningen efter hund. Färggranna blåmärken talar sitt tydliga språk, men lämpar sig inte att visas för allmänheten. Jag tycker att jag landade på utsida höften, men färgerna har samlat sig.... mera "centrerat" på kroppen! 🙄 Märkligt, så det kan bli!
Vi prövade med en ny dragrunda! Moder fick cykla före, som morot. Så fick jycken hoppa och skrika i selen ett tag, som uppvärmning. En härlig tur, till fika vid svanprydda Höksjön. Utan några nya incidenter. Luften var skön och vägarna torr-blåsta. -Tror hunden kände av samma saker, där han resolut kom och lade sig tungt på min bröstkorg?
Konstnären dök upp pratsjuk på hemvägen, så moders försprång hann då bli rejält! Full fart efter igen och så rätt ner i sjön med hunden, för avkylning. Känns alltid så riktigt, efter ett bra drag. Då kan man lättare ta repriserna, på grannars gamla historier..
I morgon får vi känna, vad som blir av. Kanske bakar filbröd och gör slut på mjölet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar