Det skjuts för lite!

Oavsett tjatet i media, så är det för många som bara glider fram genom livet. Vi är för tuktade, vi som skulle haft anledning att rensa upp. Ingen skulle vilja förstå varför ändå. -Tig bara stilla, så har vi andra det fortsatt bra, med regnigt gräsklipp?

Läs mer av Ola Nordebo!

Detta må vara fräck stöld, och det kan så vara.. Ändamålet är dock så mycket viktigare! Människor far illa i din närhet, med din fortsatt sömniga tillåtelse.

Håll utkik efter denne skribent  i VK. Verkar ha vettiga insikter! Till skillnad från pöbeln.

Mobbningen 2025

Försökte högläsa detta fina inlägg, men historien satte sig i halsen.. Rekommenderar ändå dig, att ge texten en ärlig chans i blåsten! Ola Nordebro har skrivit fler artiklar för VK, i ämnet mobbning. 

"Den som blivit mobbad litar aldrig helt på omgivningen igen. Försiktigheten stannar kvar. Insikten om hur ensam det kan vara att hamna i underläge och hur lite vackra ord och värdegrunder kan betyda när det brakar loss. Att ha sett konflikträdda människor som kunde ha sagt ifrån, även vuxna i ansvarig ställning, titta bort är en erfarenhet man inte glömmer. Det är väl också ett slags skola. Man har sett hur världen fungerar i det lilla och blir aldrig överraskad igen av hur den fungerar i det stora.

Vanan att hålla sig intill en vägg för att inte blotta ryggen, att leta efter andra avsikter bakom ett leende, att läsa av ett rum för att se om det är säkert, att aldrig riktigt våga tro att vänligheten gäller dig — hundratusentals människor i vårt samhälle delar den.

Och det är ingen slump att extremt utåtriktade scenpersonligheter ofta vittnar om att de hade det tufft som unga och fortfarande kan vara introverta bakom kulisserna. Strålkastarna, konstnärskapet, framgången i offentligheten kan skydda och skapa nya regler, som sista chansen till frihet. Men även de får den där sekundsnabba skyggheten i blicken om du överraskar dem när rampljuset har släckts.

I förra veckan berättade VK på nyhetsplats om en ung flicka i Umeå som inför övergången till högstadiet riskerade att tvingas gå på samma skola som elever som på låg- och mellanstadiet utsatt henne för psykiskt och fysiskt våld. Flickans pappa, som gång på gång slog larm och såg till att dottern i sjätte klass fick byta skola, beskriver för VK hur han under de svåra åren upplevde en nonchalans från skolans sida. ”Det var”, säger han i reportaget, ”som att de inte riktigt brydde sig och tog mobbningen på allvar”.

Det är tyvärr ett mönster som gått igen i svensk skola under flera decennier. Exemplen är otaliga på hur de som blivit jagade och trakasserade inte fått gehör ens när de vädjat om hjälp och till slut tvingats byta skola medan förövarna fått gå kvar i triumf. Civilkuraget har inte funnits hos dem som hade haft makten att vidta åtgärder. Modet att investera vuxenvärldens prestige i solidaritet med offren har saknats.

Möjligheten att kunna välja bort en skola, att inte vara fångad i ett monopol som vänder dövörat till, har visserligen varit räddningen för många när skolledningar och beslutsfattare konsekvent valt att tona ned problemen och inte sällan börja misstänkliggöra offren och deras föräldrar för att slippa eget ansvar.

Men det förblir en av de stora skandalerna i svensk skola att de som mobbas så ofta tvingas bryta upp och fly, medan de som mobbar slipper konsekvenser. Det borde ju vara tvärtom.

Därför är det inte heller förvånande att begreppet ”mobbning” inte ingår inte i urvalskriterierna för skolplacering — just den lucka i regelverket som skulle ha kunnat tvinga flickan i VK:s reportage att på nytt hamna sida vid sida med sina plågoandar.

Det anses vara för svårt att på förhand sakligt och objektivt bedöma risken för mobbing. I ett annars så genomreglerat och detaljstyrt samhälle är det talande på vilka områden som det plötsligt inte går att vidta åtgärder eller formulera kriterier.

Nu verkar det, tack och lov, som om flickan i det här fallet inte ska behöva återvända till skolan där hon misshandlades. Citatet från henne, som återges i VK, svider i hjärtat, att hon hellre dör än att gå tillbaka dit. Med en pragmatisk inställning från de ansvariga går det att hitta en lösning ändå. Allt annat vore fruktansvärt.

Men hur stort är mörkertalet för liknande fall? Hur stort är lidandet i det tysta, fortfarande år 2025, i ett Sverige som aldrig verkar vilja erkänna hur det ser ut i skolkorridorer och på rastgårdar, för att inte tala om på nätets nya skolmiljöer.

Den här debatten har en lång historia. Jag minns själv hur skev diskussionen om mobbning var i Sverige på slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet. Då var det framför allt delar av vänstern som blev väldigt upprörda när förslag lades fram på att de som slog skulle tvingas byta skola i stället för de som blev slagna. Var inte det att förenkla en komplex, social situation där det kanske egentligen var mest synd om de som begick övergreppen? Ungefär så gick jargongen.

Det var en ganska vidrig trend på den tiden att vilja utmåla våldsverkarna i en skolkorridor som de verkliga offren och att stämpla dem som vill se hårda, konkreta åtgärder mot våldet som något slags reaktionärer. Med sån uppbackning från inflytelserika röster blev det naturligtvis lättare för skolansvariga att blunda för vad som pågick och relativisera skulden.

Vi som deltog i den debatten glömmer inte heller hur många det var i etablissemanget som himlade med ögonen och lät upprörda då krav ställdes på att åtgärder skulle utgå helt och hållet från offrens perspektiv. Att säga rakt ut att det var mest synd om eleven som blev misshandlad, inte dem som stod i ring runtomkring, betraktades på sina håll i det närmaste som vulgärt.

Det förblir faktiskt Jan Björklunds stora insats som politiker att han tidigt i sin karriär hjälpte till att vända på de perspektiven och lyfta upp mobbningen som ett av den svenska skolans värsta problem. För det var många länge tacksamma, rakt över de politiska gränserna, från höger till vänster. Även de som kanske inte höll med honom i annat när det gällde skolpolitiken, men visste, utifrån egna eller närståendes upplevelser, att han hade rätt om hur skolan allt för ofta svek våldsoffren.

Tio år senare var det inte längre salongsfähigt att offentligt ignorera mobbningsproblematiken. Men det skiftet tog tid och mötte motstånd. Och under ytan fanns gamla mönster kvar.

Fortfarande hör det till vardagen i många svenska skolor, offentliga som privata, att enskilda barn trakasseras grovt utan att vuxenvärlden tar det på riktigt allvar eller vidtar åtgärder som skyddar offren snarare än skolans, kommunens eller huvudmannens rykte. Sammanhangen och kontexterna kan skifta, men de föräldrar som slår larm gör det, inte alltid, men ofta förgäves.

Så får ständigt nya generationer lära sig hur lite det går att lita på att vuxenvärlden ska använda sin makt och sina regelverk för att skydda dem som befinner sig i underläge. Underskatta inte vad den bristen på tillit får för konsekvenser."

Annons

Ola Nordebo

Håller min ställning

Förmiddagen som såg så lovande ut, blev till en sömnigt regnig söndag. Lade en del tid, på att få ner potatis i jorden. Både i ordinarie gravhögen, och mer direkt i tallbacken. Blir spännande att jämföra?Gick sedan över till grannen och hans besökare. Ivrade för att de skulle ta cyklar, ut mot Höksjön! Istället för bil.

Måndagen kom. Ny arbetsvecka för många. Moder gör klart ännu ett pilfinger på norska vantarna. Själv nyttjar jag kylan och regnhotet, till att dras av hunden, ut mot Klippen. Spännande slukhål, stigningar och lösgrus. Det finns vackra boplatser, var man minst anar det! Vi vände precis efter Fjälltuna. Sug lite på det namnet.

Väl hemma igen, möttes vi av en trött(?)gökhanne vid brevlådan. Han trodde nog att han var helt osynlig, där han satt orörlig. Fläskpannkaka ur ny teflonpanna smakade fantastiskt, efter äventyrsrundan! Tackar moder för dem båda. Hunden och jag var ganska möra. Sängen svalde oss.

Efter måndagsbytet fanns inget alternativ. Dags att provbygga ställning, inför fasadarbeten. Den blir hög! Något orutinerad, lyckades jag tyvärr nypa fast översta stöttan på en sida, innan staket kommit på plats, eller väggförankring säkrats. Andra golv-nivån var också vidrigt påfrestande, för nackpartiet. Yrseln kom snabbt på plats. Grannbesöket fick hjälpa till efter sin cykelutflykt, att flytta hela ställningen in mot vägg. Stort tack, för det! Sedan blev det tvunget att vila. 

Det här är stort för mig, på så många sätt. Först ut i närområdet, att privat äga en ställning. Då är jag ändå yngst och har minsta ekonomin att gräva ur. -Inte det samma som att vara snål.

Blöt flygare

Svårt att få ihop något nämnvärt. Lyckades få halva gräsmattan klippt i blötan, medan Rune installerade sin robot-gräsklippare. Där blir nog att jämna till i utkanterna, så "kossan" inte fastnar. Undrar hur länge det dröjer, innan flertalet tomter har en likadan? Den är tyst, och bekväm.

Blom har syster och svåger på besök, efter rehab. Första åskregnet klaras av, utan att hunden överreagerar. Moder, hon kämpar vidare med vantrenoveringen. Dessa fantastiska fingrar!
Jo visst ja.. Det som inte skulle ske har nu hänt: Lillhunden på runt 26kg, ligger i min säng. Med mig under sig!

Fredag börjar, redan blöt från start. För tungklippt mot staketet, och matkällar-randen återstår fortfarande. Det kändes viktigare, att Haddock fick sin dragtur! Två timmar backträning på grusväg. Sedan var han nöjd igen. Smakade bra med kaffe vid hemkomst. (Syskonen fick sitt, på annat håll.)
Hos Lindbergs renoveras tvätt-och bagar-stugan invändigt, medan gula villan kör ut tallplant. Full aktivitet!

Sista maj? Genomsur morgon igen. Scrabble, så klart! Vi överväger att baka rulltårta, innan utebord oljas och gräset kortas.

Urban & Vilhelminas ända

Det blir väldigt knapphändiga noteringar i skruttvädret. Kylan får en att krypa in i skalet! Nödvändigheter hämtas från Biltema, det var väl det stora? Vinterfikare som vi varit, försöker Leif och jag att stå ut, där vid utemöbeln. Turas om med fikat. Hann t.o.m. bli en stund med korsord, sedan i solhörnet! En trivsam söndag.

Måndag kan vi glömma! Sju graders värme, med blåst och regn. Strömavbrott för mig och 9000 andra elkunder, medföljande internetstrul och även störningar hos delar av Nordea (igen).

Tisdag togs det hem toppfärg och två delar grundfärg. En stadig summa som försvann i en vindpust! Hoppas det är någon mening med det? Det pratas bara krig och korkade ledare i media.. Nu väntas chockhöjda elpriser, för oss som mist naturvärdena till Vattenfall m.fl. Då har vi ändå kallare vintrar, än skryt-byggena söderut! Man blir febermatt för mindre.
Tisdagens Blenda orkade sig kanske till 15 grader? Minus kyleffekten från vinden.

Onsdag och tid för stuga. Skuffen fylld med måleri, medan baksätet nog hade lite mindre packning denna gång? Bra gråblött resväder åt hunden, och just ingen trafik! Ändå är det kristi flygare med klämdagar, i morgon? Förhoppningsvis har gräset blåsts torrt för klippning då. Ser inte riktigt så ut, bland strörenarna.

Håll inne husdjuren!

Lyckades dra hem tio liter grundolja och fyra liter fasad-tvätt igår, mellan regnskurarna. Glömde dock bort skurborstar och pumpspruta..
Väl hemma, kom grannfrun och frågade ifall jag hade någon symaskin?  Självklart, sade jag. Hade inte hon det? Nej. Där tejpas gardinfållar.  -Kvinnor idag!

Så min upprenoverade och elkonverterade Singer K15 fick träs om och göra jobbet åt henne! Outslitlig kvalitet, på de gamla maskinerna. Verkstäder såg sig tvungna att dumpa dem i bäckar, för att få sälja nytt..

Idag hade jag kunnat hämta de bortglömda artiklarna, om inte hunden visat sådant energi-överskott! Det blev att studsa iväg, till vår gemensamma startpunkt för dragturer. En övertaggad ToR Sävar. Trots svarta moln! Vi klarade oss, från både rotblöta och värmebölja. Sedan lektes det med aussien Rueben, en tio år gammal kastrat med spondylos. Bra dag! Kvarteret inpyrt av löptikar dessutom. (Bl.a. en väldigt fin polis-fröken..)

Nu börjar ena hundklubben ha sina aktiviteter, vid Nydala gamla 4H-gård. Bra övning för oss, att kunna springa förbi! Bågskyttebanan var oxå fullt aktiv. Någon varg har vi däremot inte sett spår efter? Kanske kommer inatt, när jag skall räkna får... Zzzzzz! Bland sexgungans alla pubertala vrålapor, som portats av föräldrar?