Jag har mustasch nu. Redan tidigt lärde jag mig att ifrågasätta sanningshalten, i det vuxna sade till mig. Från att fula ord svärtade tungan, till att pappa skulle komma hem och ge mig en omgång med galgen. Havet är djupt. Ändå fanns det ett värde i att spela med. Hålla andra nöjda och lugna. Det blev så långvarigt otrevligt annars. Fantiserade mig bort, ur min vrå i hallen. I förlängningen förintades jag.
Säkert man undrar, varför gör jag så här. Varför dessa risker och all smärta? -Jag är den jag är. Säg att det inte går, och jag gör det. Säg att fel är rätt, och jag skall visa dig annat!
Grusa mina planer, ja krossa mina drömmar! Du kommer aldrig att kunna kontrollera mig ändå. Någon beundran får du inte, när omkring dig du hotar "slå"! Vill inte leva i din diktatur!
Yviga gester och glappa käftar, som ler mordiskt ner mot en. Är det omtanke, eller kärlek? Tissel-tassel bakom ryggen. -Då skall jag be, att få slippa sådan.
Den dag jag tar bort mig, och man undrar: Varför gör han så här? Varför dessa risker och all denna smärta? Vet då, att det är sådan jag blivit. Upplärd av ondskan omkring mig, och dess kalla offer. Utan deras förmåga.
Jag borde ha varit stark utanpå, och fått vara tom inuti. Nu blev det inte så, och jag fryser. I mig gör det ont. Hur falskt det fick vara.
Tro inte att ni mig knäcker. Jag själv stoppar lådan, och knyter åt. Vem bryr sig, egentligen? Den syntes inte till.
Ett sista rus, och allt kan vara förbi. En sista adrenalin-kick, kanske rentav en känsla av lycka? Det finns sämre slut.
Här är städat och fint. Allt i sin ordning. Farmor påstås ha drivit farfar in i döden. Antar att informationen om hur, blev känd..
-Det jag pressades att slösa min ungdom, hälsa, framtid och ekonomi på, förklarades plötsligt vara värdelöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar