Ses i nästa Rökringar!

 Ett Tapproblem

Jag (Jan) har alltid tyckt det är trevligt med människor som, när de ställs inför ett problem, hittar egna och ofta okonventionella sätt att lösa det hela på. Det har verkligen Erik N. i Umeå gjort, vilket framgår av nedanstående mejl och bifogade bilder:

Hej! Det var visserligen lite löst tänkt att vara en hobby, detta att reparera någon pipa ibland. 

Men jag var ändå inte beredd, när behovet riktigt slog till! Klack... 

Där, på golvet nedanför skönaste soffan, låg min nyss uppfräschade Stanwell 71. Nu spontant tudelad. Den hade glidit mig ur näven, varvid tappen slogs av. Jag misstänker att det hänt tidigare också, då munstycket redan var något ocentrerat, i höjdled.. (Pipbilder från mars månad)

Suck (med svenskt uttal)! Ja, ja. Problem är ju till för att lösas? Den tappdel som blev kvar i huvudet, dras ut m.h.a. träskruv och tång. Munstycket är det knöligare med? Saknar pelarborr, och tålamod att vänta med... så jag verkade av det mesta av resterna med handhållen borr. En liten slip hade inte varit fel? Återstår ännu en tunn krage, till gamla tapp-hålets storlek. I en oval hals!

Går jag iland med detta? Svarvar till ny tapp av bambu. Är detta ens vettigt? Ingen har väl det? (Tänker på de lerpipor vi förr stack in bambu i... Var inga höga krav då.) Delrin eller metall istället?

Tekniknissarna sitter på sina 3D-skrivare. Skulle det kunna fungera, m.t.p. finnish och hållbarhet? 

Har jag tur, får jag istället hjälp av en hornslöjdare ur bekantskapskretsen. Bara inte hela hornet då blir kvar uppe på!

Bollar idéer innan. Vad som kan undvikas? 

Lite senare skriver Erik:

Hej, Jan! Känner att det är på sin plats, med en uppföljning på tappen.

Någon okonventionell 3D-utskrift har det inte blivit, då andras intresse varit svalt. Erbjudande om munstycke i renhorn ligger kvar för framtiden. Mitt tålamod hann brista dessförinnan, varför manuella nålfilar och en borr till skruvdragaren plockades fram. Tappresterna i munstycket filades ner, tills det funkade att riva lös limfogen med borr. Sedan sandpapprades bambu och tapphål ihop. Tappämnet fick sitta på borret, och snurrades smidigt emot handhållet sandpapper. 

Återstår lite finlir, innan slutlig limning. Eventuellt att jag hittar en plastbit att ersätta bambun med? Är lite skeptisk till fukt-absorberande tappämnen.

Känns ändå väldigt roligt, att ha lyckats så här pass vid första testet. Den förste trevlige pipmakaren (Tim Casey) jag kontaktade för hjälp, låg nerpackad i flyttkartonger, medan den andre (Hans Brandt) väckte min kamplust! "Ett tappbyte är alltid ganska svårt"..

 -Med andra ord, en utmaning. Fick faktiskt till passningen, nog så bra som efter föregående tappbyte.. Nu skall här budas hem färdiga utbytes-tappar och munstycksmatrial framöver! Övning lär ge färdighet, sägs det. 

Hur fula projekt går att rädda? Än räds jag vitnad ebonit. Ljusbrun räcker så gott!

Mvh. Erik N.