Vi kan väl stryka ett streck över mig, nu på en gång? Det är sent. Inte blev någon duglig nog, för att bilda familj med. Först skall alla förväntningar infrias. Var inte glad när du känner för det! Vänta tills allt är perfekt åt andra.. Det blir aldrig av.
Veckorna går i repris, på slentrian. Högst oinspirerat.
Fikar med grannar på gården. Ser deras liv följa mönstret. En trappa upp, och en trappa ned. Jag går bajs-rundorna och möter de vanliga hundekipagen. Växlar de bekanta fraserna.
Går lite längre på torsdag, för att hämta upp kylväskor till stugpackning samt justera sommarsadel åt mamma. Det senare ganska tveksamt och onödigt. Ändå en bra träningspromenad, för hunden. Varmt tillräckligt, för att sitta ute med korsord och jordgubbar. Myzans matte blir mormor, till en pojke. Ja, så är man ännu mera hopplöst gammal! Morfars mor brukade säga "föds det många pojkar, blir det snart krig". Bra med kanonmat.
Fredagen börjar ordentligt blöt på marken. Grå moln ovanför. Är tredje dagen, sedan vi drog senast.
Efter inköp av mejerivaror och äpplen, får det bli en skön Sävar-tur! Hem har vi växelvis draghjälp, av en ung rullskidåkare. Hela vägen hem! Ett lite komiskt slut, fungerar bra. Skiljs åt, med ett glatt "Tack och hej!" (Uppfödaren försöker ha sina hundar mellan 12-17km/h, medan de vill hålla 20km/h.. Vårt sommar-snitt är jämförbart, trots raketstarter.) Krämbullar och kaffe i duggregnet. Lille Bruno på gården, väntar en lillasyster. Lyckligt ovetande om konsekvenserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar