Evig barnmisshandel

Vad kallar man någon, som avlar på det som inte ska och sedan hotar avkomman med att den medvetet utvalde fadern skall komma hem och misshandla den? Plötsligt finns där ingen vuxen på barnets sida! 

Vid valda tillfällen köper hen sig sedan löpande fördelar, samtidigt som det ekonomiska beroendet görs väldigt tydligt. Utan mig hamnar du på gatan!

Kombinera gärna detta med tydliga bilder om tillintetgörelse genom eld, så har du en klassiker i Svenska Hem! Spelar uppenbarligen ingen roll hur många repriser som sänts. Det släpps fler. Högreligiöst bespottar de missnöjt alla som verkar hantera relationer. Gärna split inom familjen, så behövs det inget stort umgänge. Det är jobbigt med detaljerna! Tvärsäkert säger man bara något ondsint, med antydan om att någon visst säkert sade något i den stilen. Vägrar säga mer, kommer inte över tungan! Nej, oh nej då.. Men hemskt var det, nog.

När det väl sker och man redan känt både sängbotten emot den lilla ryggraden, fram till dess att huvudet studsat sista gången utför trappen, så har vi då lärt känna våra egna upphov alltför väl. Vi varken får leva, eller skall föra denna avsky vidare. Annans trumhinna är så mycket viktigare, än den egna. Återstår väldigt sen abort eller fortsatt lidande i samhällets "skyddsnät", helt isolerad. Bara man blev fri giftet ur sin närhet någon gång.

Överväger att börja dödstäda när jag kommer hem, så har jag då det gjort!

Fjäskandet för någon obekant, går inte hem här. De skall aldrig behöva träffas.

Här är också vädermässigt opålitligt. Grå-svalt, blåsigt, hett och blött växelvis. Stretar på med röjsnöre, bara för att hålla ytan fin utåt. Så är jag lärd. -Shhhhh!

Tar stunder med obekanta och prutar ner mitt värde ytterligare, genom gratistjänster. Sådant de inte vill eller ens duger till. Lyssnar "intresserat" på samma ointressanta historier, några varv till. Bara för att återgå till fler vakna nätter.

Trött är även morgonen. Kommer aldrig igång. Räven hinner fara sina svep och jag nöter snöret, genom dunge och längs staket. Försöker fylla på välmåendet, med en snabb rusch över Vintergatans ojämnheter. Några vanliga floskler, hos den som redan är fullt sysselsatt. Så är man då ett sådant där "gubb-helvete"! Återkopplar till syskonet, bara för att se att också det blev livlöst.

Håll avstånd, det stinker! Fasaden rämnar.