Swoosh! Så var det sent vårförfall, och fel tid igen.

Klockan är inte 22 ens, när artilleriet får tuppjuck nära lägenheterna. Alla måste hinna väsnas, innan de blivit för fulla? Jag som trodde att man skulle få gå en sväng i fred, mellan småbarns-raketer och tolvslag...

Anno 1993 och 2000. Kult!

Nåja, här är rent hos sköldpaddan, inför det nya året. Ser bra ut i hela lägenheten!
Igår fick jag två sadlar. Nedsatta 1200kr, rakt av.  Det var det inte lönt att blygas längre. -Hade övervägt 800 kr rabatt, från England. Men dessa är pråligare!



" En yster kille från Insjön,
köpte en hoj med Full Suspension.
Allt borde var´t fröjd,
han var ju så nöjd.
-Om han inte just valt en Canyon!"

Skönt återseende, i -17 och snö

50-tal från syrran

Det har varit en fin vecka! Andra har funnits här för mig, och gjort tillvaron njutbar. Skönt att kunna ha samma referensramar, och syn på det som sker. Nedmonteringen och all den skenheliga korrektheten, som nu kännetecknar Sverige. Bror duktig, som inte står för något eller någon, men som skänker bort  sina invånares framtid. Transparent vinglar de styrande kring, på ett ben, medan man klamrar sig fast vid den offentliga versionen. På väg utför.

Den egna historien blir viktigare för individen, när tradition inte anses rumsrent. Vi får inte tycka, tro eller ens vara vad vi är.
Märkligt att ingen klagat på pizza-bagarna, i Lady & Lufsen? Både övertaliga "icke-Fi", och karikatyrer av etnisk tillhörighet.

  Det här är i alla fall barndoms-historia! 70-talets Tonka, som jag väntade på. Den skulle ha skopa där fram, skopa där bak, och en "rykare". Gesterna satt naturligt, i lill-kroppen. Grabb, trots syrrans röda plagg!

Denna lektes det flitigt med, där ute!

Jag har inte kommit mycket längre, när jag fantiserar ihop det ena cykelbygget efter det andra? Sneglar på ny sadel, för 1500. Försöker att inte tänka på det utställda manshat, som vi i Umeå hädanefter skall finansiera.. Det, och ett tomt bibliotek.

Hjulpyntar som jag vill!

Nej, nu rensar vi ut i lägenheten! Även om det blir enormt tomt.
Känns inte sunt att behöva vara städ-madam på heltid. Var och en kan  snygga upp efter sig, direkt när det behövs? Vara mån om det som åstadkommits. Om den andre. Gör saker ordentligt, så blir det inget renoverings-behov.

Bort alla traditions-förslavande stereotyper. In med det vi själva gillar och är rädda om. ;) Goa, härliga hundbekanta, uppskattande vänner och pepparkaks-bakande ungar! Drömmen om den egna  familjen, låter ännu vänta på sig.

Ge tillbaka den statliga vården!

Allt sedan det började pratas vinst, har allt blivit olönsamt och nedmonterat. De sjuka utförsäkras, medan vi sponsrar de skådespelande tiggarna i det sönder-byggda centrumet. Det hela ser väldigt illa ut! Varför vill vi inte ta hand om vår egen befolkning? Skulle inte det ge ett bättre intryck, än tomma kulturhus i form av plastiga whiteboard-kopior?

Nu får vi istället betala meningslösa besök, som vi hänvisats till utan nödvändig remiss. Det blir ännu en kostnad på 200kr per gång, och då är det vi själva som skall undervisa på vårdcentralerna?! Det suger energi, från redan ansatta! Det ger riktning åt mordiska tankar..

Bara för att ventilera ut ilskan och missnöjet, blev det idag en längre tjurrusning. Levererade Lenovo åt syrran. Så att hon kan sköta delar av sin korrespondens, från sängen. Där är hon åter liggande, efter att ha behandlats av den vinst-törstande sakkunskapen!

Vi prövar väl?

Tid av förändring. Deliana´s hyresvärd väljer att renovera kök, efter det att alla studenter kommit åter..
Så för att slippa undan oljud och asbest, samt trängseln i grannkorridorens kök, totar vi nu ihop oss hemma hos mig! Känns som en bra tid, att testa hur samlivet kan fungera. En månad går ju ganska snabbt? :)

Visst har vi våra egenheter. Jag är mera pedant. Det var inte oväntat! :D Hon har sina tidiga skol-morgnar. Vi har inte riktigt fått kläm på mat-schemat, än. Men vi trivs (hund & katt), och det ger bra tillfällen för språk-övningar! Skulle gärna ha sett, att det jag vårdar vore mera värt för henne.

Ute växlar det, mellan snö och slask. Har blivit några vurpor för hennes del, varför det passat fint med dubb-däcks-beställning från Cyclecomponents. 400 billigare än lokalt, och med mycket bättre däck!

Från Chainreactioncycles fick jag min egen lilla sändning, för att pimpa en svart-vit Scott. Lätta Answer-delar. Rosa Wellgo-pedaler kompletterar.

De kinesiska LED-lamporna. Modifiering

Nu blir det reklam. Ibland hittar även jag sådant, som kan vara värt att rekommendera.
Den här gången börjar hos Jula, då de haft halva priset på ett cykellyse/ pannlampa. Snabbt var satsen slutsåld i butik.
Senare blir jag varse samma armatur, på fler håll. Med risk för tull eller inom Sverige.

Via cykelforum, får jag tips om att modifiera lyset. För att få en bredare ljusbild. Inte dumt! Ljuset är så pass starkt, att jag gärna offrar lite längd åt bredden.
Hur görs detta? Om du minns gamla tiders dynamo-belysning, var den ofta randig i glaset. Det medan LED-lampor har klarglas! Vi söker alltså en spridningslins.

Man kan tro att Kina-lamporna är ihop-limmade, men fronten gängas. Tätad med O-ring. Bara lossa, och byt glas! En keps uppskattas av mötande.

Så har vi fått en bredare ljusbild. Mera användbar.

Min lott blev att vänta?

Det tycks vara det genomgående temat i mitt liv? Att vänta, ännu ett tag.

• Som litet barn väntade jag i sex år, på gödselspridaren  ur katalogen. Man lyckades inte ta hem den, så snabbt. Vi hade sex mil att åka, och butiks-besöken blev få.

• Min mors kusin lovade mig vid två års ålder, att jag snart skulle få en modell av hennes SAAB. Jag var 20 år, när jag istället fick renovera hennes bil!

•  Pappas bekanta brukade retas med oss barn, utan att vi riktigt lyckades ge igen. Tills jag kom på lösningen! "Vänta bara, tills jag blir stor och får mustasch. Då ni!" Sedan var allting lugnt. En dag på stan, mötte de stora träskorna sin mustasch!

• Tio år av mobbing, innan jag slutgiltigt gav igen. Då var de sju emot mig. Jag skulle tro att ena killen har problem med sin hand än?  Rastvakten som tigit i nio år, klappade mig på axeln: "Det där kändes bra, va?"   Nej. Lite vuxen-stöd under decenniet, hade föredragits!

• Tio år, hade jag "hund-abstinens". Var inte önskvärt hemma. Väntade sedan ut sju boxer-kullar. Många med sjukdom. Till slut blev det en inlands-blandning!  Inga fler uppehåll.

• Tio år, kämpade jag emot försäkringskassan. Innan de kom fram till det beslut som normalt skulle ha tagit ett, maximalt sex år. Kan säga att deras omorganiseringar, inte fick mig att må bättre.

• Jag har haft tanken på egen familj, sedan jag var tre år och stod och sjöng serenader vid fönstret. En tanke om samarbete och välvilja mot varandra? Där jag inte behöver krympas och bespottas godtyckligt. "För liten, smal, ordningsam, livlös, aktiv eller deprimerande medveten." Jag har varit ärlig och uppriktig, med vem jag är. Här råder inte kaos. Jag rensar bort och förenklar! Hanterar min vardag, utifrån den reserv jag har. Behöver inte gnälla om detaljerna, för att bli respekterad?

• Väntade på resårsängar att njuta. Stängde dock för kylan, när kärleken åter dröjt. Var är nu den norrländska vintern? Den som bäddar in, i sitt sko-vänliga täcke. Respektlöst, placerar den oss i ännu en kö. Själv så värd, av andra att väntas på.