Halvvägs genom livet. Nytt år och ny valp!

Det känns som om att nu är en så bra tidpunkt som någon, att pröva det här med blogg? Så mycket hände i livet, som inte stod på min planeringslista!
Som tre- åring hade jag klart för mig, att jag minsann skulle ha en egen liten fru. Visste inte vad jag skulle ha henne till, men så skulle det allt bli..
Fortfarande, genom hela skolgången, med dess mobbing, var det solklart! Bara  föremålen för min uppvaktning, som hade andra beundrare. :p
Så gick några år åt, till att leva upp till andras förväntningar och normer. Lindra plågorna för anhöriga, då syskon fortsatte att sponsra bottenskrapet i samhället. På vår bekostnad.. Fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Strunt var det värt. (Jag kommer säkert att återkomma till det längre fram. Finns en del skrivet material.)

Mina säkerhetsventiler, blev framgångsrikt fäktning, skrivna ord och ett antal renoverade SAAB:ar. Mycket ett sökande, efter adrenalin-kickar. Fart! På skidor, cykel eller bakom ratten. Resulterade i en egen nackskada, redan i gymnasiet.

Nu sitter jag här, och kan ändå känna trivsel och en viss harmoni i tillvaron. Det har kunnat gå sämre..
Mitt ena "span" från högstadiet, fick visserligen tiden av min egen far, men slutade som en svår nackskada i folkrace.
Vi återsågs i våras, då hon rensade upp omkring sig. Berättade om kronisk värk (som jag är bekant med), och om sina tre fina barn. Hon skulle på semester med dottern, och jag till mitt nyköpta sommarställe. I höst fick jag nu veta, att hon åter valt att avsluta sitt liv, kort efter semestern. Jag blev nog vad man kallar chockad.. Plötsligt fick vissa meningar en annan innebörd. "Du får väl tänka på mig, när du tittar på TV:n.." Hm. Nu står alltså tjock-tv:n i stugan min, och påminner om hennes hemsydda, gula skolbals-klänning och alltid så glada sätt.

För egen del, har jag landat i vad som förr skulle ha hetat sjukpension. Det efter ett tio-års ifrågasättande och kränkande, från vårt allt bräckligare sjukförsäkringssystem! Rensningar av felaktiga journalanteckningar.
Jag "vet" nu vad jag har att röra mig med, i en orolig tid.
Efter tolv års drömmande, blev jag ägare till den moderna villa, som Ralph Erskine är arkitekten till. Byggt 1955, av ett skogsbolag, åt dess arbetare! Där är så mycket 50-tal bevarat i de väggarna..
Jag har även hunnit få avnjuta tretton år, med min första egna hund. En blandning av border-collie, jakt-labrador, jämthund och karelsk björnhund. Han somnade tryggt in, vilande mot mitt lår. Nu i måndags. Trött av dagar, med starr på båda ögonen. Ett snabbt förlopp, från att nyligen friskt ha jagat sork! Det kommer att skrivas mer om honom här framöver.

Nystart är temat för bloggen, och sådan blir det också! Den gamle hunden hann få lära upp en ny liten blandis-valp, de viktigaste bitarna i tillvaron. Introducerade honom, för alla snälla i bekantskapskretsen. Både två- och fyr-benta!
Det blev en ny blandning, av lapphund och lapsk vallhund denna gång. Utseendemässigt, kusligt lik sin föregångare. Ett stort tomrum att fylla.

-Det här får utgöra starten, för denna blogg. Det finns något som heter sömn också.. Skall visst vara bra, sägs det! Jag återkommer, med nya tag!