onsdag 18 december 2013

Storhelger, ett sådant gissel!



Ser att det bara blir jag och hunden i år. Han släpps nämligen inte in, på de offentliga alternativen. Inte för att han är hane, utan för att han är hund.. För många är hunden, det enda sällskapet. Den skall alltså inte få följa med, och dela en skink-snutt? Det borde absolut ordnas hundträffar! Hållas öppet på hundcafé, eller ges utrymme vid djuraffärer? Ett stall, det finns ju alltid där, och hästarna väntar på sin dagliga skötsel. Skötarna dyker upp, och träffas ungefär som vanligt.
-Med hundfolket är det annorlunda. De uppslukas från gatorna, när det blir ledigheter.

Det finns en tydlig lucka, m.t.p. aktiva hundföreningar, befintliga klubblokaler, och social verksamhet i städer.
En möjlighet att kunna göra en insats, medan Karl-Bertil ännu snurrar på TV:n.
Cirka tio procent av singel-killarna, med eller utan barn, firar jul helt ensamma. För singeltjejerna är det bara fyra-fem procent. (Då kan vi ganska säkert också räkna med högre antal singelkillar, än singeltjejer. Det, om man tittar på hur tillgängligheten ser ut, på krogar och kontaktsidor. En tjej har råd att tacka nej, till de första 200 killarna i kön. Hon kommer ändå att ha fått sig sina öl.)

Traditionerna kräva, att man kan uppvisa en väl ansedd social tillhörighet. I övrigt förbliver man som människa ointressant. "Ensamboendet är den vanligaste boendeformen", sedan man slutat skickas mellan sina föräldrar. Så slängs det då och då plötsligt in en massa avvikande tider, på vilka centrum för våra köplustar obönhörligen hållas stängda! Inte underligt att där uppstå frustration. Rutinerna ruckas. När livet gått ut på att sitta i skolan, sitta på jobbet och sitta framför skärmar. -Skall man behöva umgås också?! Huvva. Ett sådant obehagligt tvång, och sådan vånda. Rubriker om fylla och misshandel. Den 29/12-13 konstaterar nyheterna: Rekord-år för stödtelefon-linjerna. BRIS, Sv. kyrkan m.fl. "Stor oro, och ovanligt stora maskor i det sociala skyddsnätet."

Män må vara de som pratar mest, och om det mest opersonliga. Utan att knyta några förtroligare band. Vi söker oss inte till varandra, för att beklaga oss över familj och livs-situation. Sådant skall man klara själv! Och får vackert lov.. En man skall fortfarande vara ett stöd, att utnyttja!
Det är inte enbart socialfall och missbrukare, som är ensamma. Inte gamlingar. "Ensamboendet är den vanligaste boendeformen", IKEA´s våta dröm! Fler sålda pasta-slevar..

Den-forbaskade-julen

Snart kommer nyår. Då blir det till att isolera sig, för att kanske undgå några missriktade raketer utan tillstånd. Då gör ensamheten lite mindre. På med tv-ljudet, och vik för persiennerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar