Naiva "djurälskare" förstör

Bra start på förmiddagen! Det hanns med en pointer-Ella i snön. Lillen kroknade, och sökte lugn under balkongen!
Vattenfall ville få ge mig 1800kr, som kompensation för ett strömlöst dygn. Tackar för det! Tänk om Telia haft den policyn?

Så less på dramatiska upplevelser, orsakade av samma typ av människor hela tiden. Personer, oförmögna att ta tag i sina liv. Utan vilja till eget ansvar.
På samma individ kan ofta avläsas slöhet i ekonomi, trafikbeteende, övervikt, uppfostran av djur så väl som barn.
Istället för att plocka fram en bajspåse när hunden gör sitt, tömmer man cigarett-paketet, någon form av energitillskott eller en dosa snus. Allt emballage lämnas kvar, vid försummad hundlurk. (Det går inte att släppa mobiltelefonen!)
Glöm all kvinnlig prydlighet. Finns inget "pippinett" över sättet. De hörs istället vråla frustrerat över sina konsekvenser, eller i tillgjord falsett för varannan passerad meter. Inneboende obalans ventileras urskiljningslöst.

iFart 6, en lur i tiden. OS-maskot 2014?

Dessa personer känner ingen skyldighet. Endast förmåner, sponsring och egna krav! "Jag vill". (Var glad, att jag utnyttjar dig.) Det har vi fostrat fram, de senaste år-tiondena. Självförverkligande, kvotering, tolerans. -Grattis!

Kopierat från ubhks facebooksida:

"Vi i Umeå DHK har jobbat mycket mot kommunen för att få till fler tider för draghundskörning på kommunala spår.
Vi har fått in oroväckande många rapporter om incidenter denna vinter där:

-hundkörare inte ropar vid omkörning,
-kör utan nack-lina vid 2 spanns körning,
-plockar inte upp efter hundarna
-kör med lösa hundar, som inte är tillåtet på kommunala spår och man respektera inte tiderna.
Igår kväll kom det återigen en rapport om en incident på Nydala där en kvinna blivit biten i armen av en hund och föraren stannade inte och kollade hur det gick.

Vi är många som använder spåret och en del är inte med i någon förening, men vi måste samarbeta i detta och se till att gå ut med information till våra medlemmar om hur man uppför sig i spåret."

-Jag har haft dessa oansvariga toster i min närhet. Det går inte att ta en avslappnad promenad tillsammans, då de blundar för omgivningen. Allt kretsar i regel kring repriser på dumhet. Hundarna skingras fritt. Otrygga, jakt-benägna och vaktande. Idrottsanläggning eller inte: Det hjälper föga, att  förklara vad som gäller. "Jag vill".
Så trampas skid-spåren sönder under den vällande massan, och o-bekanta stavar och hundben bryts i de djupa fotavtrycken. Det får "någon annan" ta! (Precis som mamman verkar ha tyckt, när hennes barn lekte bort livbåt och boj vid Nydala. "Det ser så roligt ut!" Kvällen innan någons barnbarn drunknade.)

Det tråkiga är, att dessa personer i förlängningen drabbar fel djur. Oavsett antalet ben.
När vi läser om uppspikade katter och sönderskurna hundar, då är det dessa egon som vi har att tacka för irritationen!
Låt-gå mentaliteten i allmänhet, som förbisett behovet av styrning, hos "känslokalla snickare". Plötsligt pratar vi om sociala skillnader och problem-områden? När vi egentligen dras med en toppstyrd underlåtenhet till något som helst ansvarstagande, hela vägen! Bristen på självkritik. -Oj, blev tankevurpan synlig nu? Då är det nog inte bra.
De tycker inte mer om andra levande, utan vill bara få stå i centrum själva!
Betyda något i sitt eget sinne. Gärna med en trygg klubb-tillhörighet, ett traditionellt tanklöst sammanhang med i oändlighet ut-delegerat ansvar och privata jätteförmåner på det!
Den viktigaste Persson:en i mitt liv, förblir fortfarande Jag.
Med mantran som: "Man måste älska sig själv, innan man kan älska sin nästa."

 -Som de uppför sig, får de aldrig anledning att tycka om någon!