76% dyrare el i snöyran

Veckan har bjudit på ovanligt många och trevliga hundmöten, till skillnad mot vad VK vill ge intryck av. Visst finns det olämpliga hundägare, men en länstidning borde kunna verka för större frågor än att alltid hetsa mot hund? Vad händer med vårt sociala skyddsnät, med vården i dess olika former? Varför har man valt att krav-dumpa statusen hos många av våra mest grundläggande yrkesgrupper? Vart for känslan av trygghet i vardagen?

Fundera vidare på det, så visar jag sock-er-söta bilder under tiden! Lite "struts-beteende".

Jea fyllde år i måndags och kikade förbi, efter att ha umgåtts med döttrarna. Lite lagom mör. Det fick räcka med en sällsynt Frasse-lunch, utan trängsel. Hon hann hem innan värsta snöfallet.

Tisdag rymde en snöfräsch cykeltur med hund. Hem kom hålfria sockar och en låda tuggpinnar, innan nyttig träff med treårig cocker-hanne. Trevlig prick, som oftast blivit påhoppad.. Sedan möter vi ju Rebecka runt hörnet, lite nu och då. Vardags-surrar hälsa... och hund.

Ödes-onsdagen slår till med 76% dyrare el, förr oss i kalla norr! Trots att vi offrats för energiproduktion redan. Nu har vi samma elpris, oavsett ute- temperatur eller söderns pool-slöseri! Nåja, minus sju grader är inte svinkallt ännu. I Ukraina och dess grannländer bombas energianläggningarna.. Vi vet vad vi kan se fram emot? Robertsfors väntar 300 m höga vindkraftverk. Stockholmarna är redan så bombade själva. / Ett möte med lille Gizmo får en dock glad igen. Energin åter, till att snagga huvudhåren och raka ansiktet! Jycken får 8kg kött. Lekhojen får sig röda och tröga DMR V6-pedaler, då Biltemas lager skar på rekordkort tid! -Varför tillverkas så mycket skrot? Vi pratade om miljön..

Meteorologisk varning för gul snö! Eller gul varning, för ymnigt snöfall. Som det vräkte ner puder! I det prövades nymonterade NOW8-skivor, cyklandes Sirrus:en runt gårdarna.. Klart skrattretande med 30-622 under stänkskärmarna, i oplogat!

Än har man inte finskottat överallt, när grannen ringer och frågar om jag kan nå hans fru? Tur att jag tar mig in, då jag ändå går ut med deras hund vid lunch-tid. Olika arbetstider och påfrestande restaurangbransch, kan göra de flesta övertrötta. Ett pling på dörren, så sköter dock hundskallet resten! Det var ingen fara denna gång, bara social oro. Snart dold under mera snö!