Tomten är blodröd

Den 27:e möttes vi av en mark-spanande polis, första morgonpromenaden. Där var rejäla blodspår, från ängarna, tvärs över tomten och ända bort till 31:an. Vi pratar inte om droppade små viltspår på ketchup-flaska, utan om tydliga fotspår från människa. Direkt så att man blev orolig för hur personen skulle må i slutet av spåret? Olustigt.

Då polisen redan var igång, släpptes tanken, tills senare på dagen. Då kom ett ungt fotbollslag från Piteå, med en herre-lös finskspets.. Polisen ville inte skicka ut en bil, trots att det var samma område som blodspåren var på! Så, där fick jag mig en extra spetshanne bredvid min ystra unghund. En i koppel, och nästa i livremmen... Jag som tänkt fika och sola helt avkopplat, tillsammans med en underbar hundbekant!

Skönt nog, hade finsk-spetsen bara spårat. Den hade eg. inget med olyckan att göra. Jag kände igen ägaren, när denne senare ringde upp.

I övrigt har det ändå blivit en hel del socialt umgänge i helgen! Heldagar i solen, och på stranden. Träffat gemensamma vänner, och njutit av de ljumma sommarkvällarna ute på balkong.

Måndag och idag har det varit grå-regn och genast känts mera kärvt i kroppen.
Är så glad för telefonen, datorn och mitt badkar! Det går att vara nyttig och få något uträttat, trots lömsk blåst och regn.

4:an bjuder på World´s greatest daredevils. En dokumentär om "våghalsar" och vad som driver dem. Jag känner igen mig i så mycket! Tänket, som fanns färdigt redan i lågstadiet. Jag lever inte längre. Det är bara transportsträcka kvar.
"Det skall gå att göra!" Och då gör det det.. tills man missar.
Känslan, när det lyckats! Den är underbar. Intensiv. Det där speedat sköna pirret, som älskande kan ha hela dagen efter.. ;)