Blev bjuden på tugg-kaffe hos en stug-granne som är på väg att sälja. (Inte klarnat pipen?) Vi kom att prata om vattenkvalitet, dränk-pump och sandfilters storlekar. Vi delar samma djupborrade brunn, tio hushåll, och dras alla med brunt vatten. För egen del har det varit ganska ok. Vi tar hem vår smutstvätt och tvättar där hemma. I stugan har jag kompletterat kökskranen med ett litet "Aquaclean" kolfilter, som tar hand om järn, (klor), lukt och smak. Det får gärna bli ett filter per år, även om det kanske är lite lyxigt? Då vet jag säkert, att filtret ännu gör sitt jobb. Däremot räcker det inte emot missfärgning på andra håll, så som i toalett eller tvättställ och vattenkokare. Efter en tid drabbas de alla av en otrevlig brunfärg!
Vi har prövat med maskindiskmedel, skotch brite, diskmedel. Inget av dem är tillräckligt effektivt! Bikarbonat och ättiksprit hade inte heller någon effekt, på just detta område.
Så kom en granne över med en burk Oxalsyra. Det fås i fast form och löses i hett vatten, innan det får stå och verka i det missfärgade kärlet. En ganska häftig reaktion fås, med bubblor och snabbt avlägsnande av brun beläggning! Särskilt tydligt blir det i toalettens vattentank, där hela brun-sjok släpper ifrån porslinets yta. I vattenkokaren var inte beläggningen lika tjock, men blekningen kunde ses ifrån utsidan, genom inspektions-fönstren. Bara man vickade lite på kannan, så vattnet kom åt högre upp, så "dunstade" färgen. Mitt framför ögonen!
Jag tar här ingen hänsyn till miljöaspekten med syra i vatten. Tycker att det handlar om så pass liten mängd tillfört material? Jag har istället förlängt tiden som jag vill behålla min toa-stol! Det är också ett tillvaratagande av resurser. Miljömässiga, så väl som ekonomiska. Inte bara att skita i, det heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar