Vart tog mitt 2013's jag vägen?

Igår, medan jag klippte mig fram genom tio dagars frodig blomsteräng fanns inga mörka tankar. Det var rent straff-läger och terapi i ett.
Det är när sysslorna är gjorda, som tankarna återkommer. Varför är man inte intresserad av orsaker, utan bara av att klämma åt? Helst utan att ta in helheten.
Mötte vaktmästaren från skolan, innan jag åkte till sommarstället. Han var  nu åter  så där smidigt medhållande. Tyckte att andra länder löst det bra, med staket kring skolgårdarna. Så skonas omgivningen, åtminstone lite. Nu skall vi istället stå ut med trakasserier och föremål kastade efter oss? "De är ju barn"!  Jo... de är också formbara ännu. Till det de kommer att bli.

Jag tänker ändå vara glad, de stunder jag får. Jag har en kvinna i mitt liv, en flerbarns-mamma som tycker om mig. Hon gillar det jag skriver, och mår bättre när vi är nära varandra. Det gör jag med!  Har varit alldeles för lite av uppskattande kramar. Mest sadism och passiv publik. Tänker inte bli en ny "Egon från Larv", ensam, död i en sandlåda och med två millioner åt arvsfonden. Mobbad, plikttrogen pedant. Är det så märkvärdigt?

Välbehövlig massage av ryggen, ges hos moder på lördagen. Veckan har satt sina spår i muskulaturen! Måste kunna släppa det snart.

Åkte upp ensam med hunden, i trettio grader solvarm bil! Båda sidorutorna brusande på glänt.. Kom fram till en blommande savann i hettan. En häftig utmaning, bakom den handstyrda klipparen. Bäste grannen hade inte heller slagit, för att undvika sönderbränd gräsmatta.
Idag måndag  tar jag mig nästan igenom det sista, innan regnet kommer. Lämnar lite blomsterfägnad och den frodigaste biten bakom huset. Vila är visst inte fel, sägs det. Platt-TV:n efter mormor har redan fått kluven bild. Tur jag har kvar tjock-TV:n efter min döda skolkamrat!
Snart får jag min underbara kvinna på besök igen. Bort från alla otäcka samhälls-händelser som vill sluka en! In i och omkring varandras famnar..
Det behövs inte mer : En solstol, vita knutar, en hund att klia, armarna att klia med och en särskild, god person som tycker om en själv? Det räcker väldigt långt!
Jag vill hitta den bestämda, målinriktade personen jag var 2013. Den som beslutat sig för att ha det bra i fortsättningen!  Då skrev jag inte som reaktion på det media matat mig med. 
Andra  har fått förstöra tillräckligt mycket redan.  Det skall bli bra, det som återstår.  Trots "alla andra" och sjukdomar.

Finns en till kapten Stofil!