I morse pekades det på något väldigt typiskt. Vår beredskap, som funkar först långt efter att något redan har hänt! Trots att det varnats i decennier. Modeuttrycket svart svan, har ingenting med det inträffade att göra. Man hade kunnat säkra inför pandemier, generellt.
Det är länge sedan vi hade synpunkter på trångboddhet och asfalt i Europa. Vart skulle vattnet ta vägen? Var skall maten odlas? Var finns vila för den inre människan?
Det må ha regnat ordentligt inåt landet, men där tar mark och skog hand om vätan. Så inte i Umeå! Envisa tanter trampar rätt ut i spa't, med knapp styrfart... Trots avspärrningar och simmande änder! Inte ger man sig för något så uppenbart? Humor.
Det grävs väldigt tjusigt för parker, men vem kan nyttja dem, utan dränering?
Själv drog jag upp båten, en andra gång i höst och lade den för vinterförvaring. Det hann bli ett fantastiskt möte med en stridbar gädda innan. Hade suttit fint på film!
Vattenledningarna är tömda och värmen sänkt. Kvällarna är ovanligt varma, för årstiden. Tolv grader, och blött.. Det borde ha frusit till nu.
Istället hörs dubbar högljutt mot asfalten. Leder till ett besök hos Jeanette med familj. Jag blir där sittande, med ännu en bebis på lån. Jag borde känna lycka, men min egen familj är allt för destruktiv. Kontrollerande, för vilket syfte? Hur kan man vilja se sina barn ensamma och olyckliga, bara för att ha fått domptera dem till fördärv. Var är samhällskyddet, när barn drabbas? "Vuxenvärlden".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar