Den färdiga lösningen

 Jag har mustasch nu. Redan tidigt lärde jag mig att ifrågasätta sanningshalten, i det vuxna sade till mig. Från att fula ord svärtade tungan, till att pappa skulle komma hem och ge mig en omgång med galgen. Havet är djupt. Ändå fanns det ett värde i att spela med. Hålla andra nöjda och lugna. Det blev så långvarigt otrevligt annars. Fantiserade mig bort, ur min vrå i hallen. I förlängningen förintades jag. 

Säkert man undrar, varför gör jag så här. Varför dessa risker och all smärta? -Jag är den jag är. Säg att det inte går, och jag gör det. Säg att fel är rätt, och jag skall visa dig annat!

Grusa mina planer, ja krossa mina drömmar! Du kommer aldrig att kunna kontrollera mig ändå. Någon beundran får du inte, när omkring dig du hotar "slå"! Vill inte leva i din diktatur! 

Yviga gester och glappa käftar, som ler mordiskt ner mot en. Är det omtanke, eller kärlek? Tissel-tassel bakom ryggen. -Då skall jag be, att få slippa sådan.

Den dag jag tar bort mig, och man undrar: Varför gör han så här? Varför  dessa risker och all denna smärta?  Vet då, att det är sådan jag blivit. Upplärd av ondskan omkring mig, och dess kalla offer. Utan deras förmåga.

Jag borde ha varit stark utanpå, och fått vara tom inuti. Nu blev det inte så, och jag fryser. I mig gör det ont. Hur falskt det fick vara.

Tro inte att ni mig knäcker. Jag själv stoppar lådan, och knyter åt. Vem bryr sig, egentligen? Den syntes inte till.

Ett sista rus, och allt kan vara förbi. En sista adrenalin-kick, kanske rentav en känsla av lycka? Det finns sämre slut. 

Här är städat och fint. Allt i sin ordning. Farmor påstås ha drivit farfar in i döden. Antar att informationen om hur, blev känd..

-Det jag pressades att slösa min ungdom, hälsa, framtid och ekonomi på, förklarades plötsligt vara värdelöst. 

Vi barn är lögnare

Finner överlevnads-strategier. Efter veckans vansinnesutbrott gentemot den nya kvinnan i mitt liv, påminns jag och min syster om den uppväxt vi har gemensamt. Om ihjältigniningen och alla skuldbelägganden som höll oss i schack. Alltid var det andra som var hemska. Farmor som hotat med sitt dåliga hjärta, eller gammelfarmor som inte bekräftade. Andra som ljög, betedde sig illa eller inte ändrade på sig åt rätt håll.

Vi blev isolerade barn. Ingen var rumsren eller bra nog. Jag måste sköta mig, för det var jobbigt nog med syster..

När jag varnar att "nu är hon i form", kommer det bekräftande från min syster "Förstår att det kan bli jobbigt. Hon har ju varit här en del. Jag har bett henne  skaffa ett handarbete, så hon inte flaxar så mycke!!!", "Men kan det vara så att morsan är svartsjuk? Det är väldigt vanligt när sonen  får sej en flickvän... Jag avundas dej inte!!! Shitt, så jobbigt!!! ".

-Sjukt är det, men vanlig blir hon inte. Jag har fått se andra familjer, hur de kan umgås. Många, på samma gång! Civiliserat.

Fy F-N, vilken genpool vi har! Morsan fick Jeanette att bryta ihop, på sitt klassiska sätt. Godtog inte framtvingad ursäkt. Gör allt som hon påstått om både farmor Ida och farmor. Vilket gör henne ännu värre...

Ovetande om varandras situation, har syrran sagt det samma som jag: "Du gör ju som du blivit bemött!" 

Som barn och unga, skulle vi aldrig berätta utåt hur det var hemma. Det var vårt... Syrran beskriver de klassiska symptomen, av den vanliga behandlingen som drabbade: "Jag brukar ju tappa sömnen när hon är här längre tid. O magen står ut som en ballong. Tystnaden känner jag väl igen. O då du har ringt har hon kvittrat som en glad lärka... Försöker få henne att förstå men då är man otacksam.. hrm... felfri..känns igen från uppväxten; den tysta ilskan. Som kunde pågå i 14 dar!"

Ändå är vi vuxna människor nu. Hjärngreppet och isoleringen har inte upphört. Alla andra är fel. 

Japp, där kom den gamla välkända igen.. "Så många lögner på en gång", och "hade högre tankar om"... 

Livet är en karusell! Runt, runt. Decennierna igenom.

Vi lyckades dock komma loss från utspända luftmagar och knorrade muskler en stund, då vi gladdes åt Jeanettes barn och väntande lilla Krumelur!  Tillsammans med deras pappa, som engagerar dem i sina projekt. 

Otäckt, vilka skillnader det kan finnas i familjebilderna. För att få studiero genom gymnasiet, tvingades jag ge upp en lovande idrottskarriär och välja religionen före naturvetenskapen. För husfridens skull. Ingen ingrep, när jag sa det offentligt. Det var bra arbetat! Ett föredöme att utnyttja, och skita i.

På bålet, med Notre dame!

Den mest uppblåsta nyheten dessa veckor, torde vara att det katolska skrytbygget sattes i brand under renoveringsarbete? Är det någon som kollat med skyddsombud och arbetstillstånd? Vår regeringsbyggnad fixades utanför all facklig redlighet..
Å andra sidan är det så hemskt, ifall hemmet för pedofila häxbrännare står i lågor inför Blåkulla-färden? Ingen tillämpar eller tror något ändå. Varken EU eller Sverige bryr sig om den riktiga torsken. Sådan är man hellre själv? Fri rörlighet.. och billiga hemlösa runt fötterna! Där ges ingen medmänsklighet.

Hemma omkring fejas det, innan gatsopen sprider sitt damm överallt igen? Socktvätt var ganska bortkastat!
-Renhållningen tar tid i år.

Blir mycket utetid i solskenet. Både med korsord och cykelturer. Kikar på för dyra kläder, skor och motorcyklar. Kommer hem med linolje-färg till huset istället. Det är sommar det! Soffhörnet börjar bli välfyllt, med skafferivaror och prisvärda retrofynd.. andra är jag bara glad att jag alls ser.

Deklarationen och hjulbyte avklarade. Nu smakar kaffet bättre!

Människan klarar inte av att leva

Nya sommardäcken kom på plats och är redan skiftade till vinter. Känns skönt att få båda sakerna gjorda i tid! Inte alla som tänker på säkerhet och trygghet. Månadens räkningar var rejäla, men med lite effektiv bokföring blir det inte så farligt.
Vecka 42 var sista höstveckan, med kaffet utomhus.

Den här veckan har varit blåsigare och kallare, för att nu ha två dygn med snö! Den ligger kvar över natt.
Jag har försökt få träffa mina gamla bekanta. De besöker fortfarande inte mig, så jag får överrumpla dem istället! Strävan efter rikedom och status har slukat dem totalt.
De ses knappt inom sina egna familjer och har inte ro att ta vård om sina anskaffningar. Inga vinterdäck monterade där ännu, innan familjen skall till Norge.
-Man funderar vart alla pekpinnar tog vägen, när det gäller dem själva? Tänk om jag inte haft tid att ingripa, när ansvariga stod o skällde i fyllan? Då hade hon inte varit.


Den svenskamerikanska frälsningen för nackskadade, visade sig bli väldigt kortvarig. Nu är nerver brända, kotor opererade och livet värre än innan. Med skulder ovanpå allt elände. Jag är glad, att jag begåvats med eget förnuft, och inte låtit mig ryckas med i Macchiarini-kulten. (Det går att lyssna till kroppen också.) Återstår att se, hur länge körkort får vara kvar hos dessa pillertrillare?

Konstaterar förresten liknande beteende hos de som skaffar hund idag: Ingen har egentligen tid. Hundar lastas över på andra. Hur kan det någonsin bli bra? Vad ger det?
Ta hand om det ni har, innan ni planerar för något mera. Oavsett det gäller egna barn, prylar eller tiggande invandrare - med allt för många ungar!
Sluta prata om miljö, medan ni strävar efter konstruerade värden.

Kan Grotesco oskadliggöra Stefan Löfven i den svenska politiken? Innan all trygghet är bortblåst!

Tredje advent, och synflimmer

Just för tillfället, råder en känsla av vinter, då vi har minus femton grader. Ingen lockas att göra snö-änglar dock, så vida man inte brukar smeka sig med rivjärn? Marken är is-glaserad och beströdd med fastfruset stenkross.
Hann ha en månads svart fredag, och samma jojo-priser som vanligt. Temperaturen pendlar mellan plus tre och minus femton, som sagt..

Jag och hunden har gjort våra svep runt stans köpmän och vattenhål. Fått hem jaktmössa, machokniv, Sigvards Taffel-mugg, beställt fönsterrenovering, ordnat tio kilo kött, uteslutit dragkroksmontering (8000!), undersökt takräcken (1900-3000) och bytt mobil-batteri.
På matsedeln fanns bl.a. abborre, älgsoppa, rull-rån. Föga intressant, men nu har du ändå läst om det! Vad gör du med all kunskap?

Snart har vi gjort undan årets midvinterblot, och skyllt det på någon som föddes en annan tid på halv-året och själv inte firade födelsedagar. En sed som platsar bättre vid Artemis-templet, i försök att få draghjälp av den egna skydds-demonen. Ljusförsedda offerbakelser..

Här väljer vi slaviskt att köpa oss mer egen-tid, genom att muta ungarna till tystnad. Eller spöa dem i fyllan. Det är i.a.f. helg!

Jag blev på-prackad julpynt vid min egen dörr idag, av någon som inte vet ett dyft om vad julen innebär. Inte känner min historik.
Skriver jag en egen skylt, ger det däremot dålig energi... :D
-Ge tusan i MIN dörr!

Kvinnor är inte välmenande.

Idag skulle mina fröknar ha levt

Redan som sexåring var jag på det klara med att djuren pratar. Dess värre omgavs jag av naiva fröknar, som slätade över 70-talets oljekatastrofer med att havet är djupt och som menade att djur saknar språk. Att man inte kan tala utan ordlista.

Bara för att dessa 20-talets reliker inte kunde hindi flytande, gör det inte indierna mindre kommunikativa? På samma sätt som det inte hindrar fåglarna från att prata mat, faror och revir. I flockar om 40 hundar råder ingen tvekan om vad som gäller eller är på väg att ske. En jojk kan förstås, utan ord. Skogsfågeln blir utfryst av stadspippin, p.g.a. dialekt.

Gång på gång lyfts nu forskningsresultaten fram, som visar olika djurarters förmåga till inlärning, kommunikation och interagerande med andra raser. Det är en skam, att staten i århundraden fått tvinga på elever förtryckande idéer! Rasbiologi, religion, kultur, politik, språk och kost-cirklar. Låt det få finnas variation och uppmuntran bland den inhemska befolkningen! Istället för att enbart gynna andras befolkningar. Konst är skapande och bör så få vara. Istället för att kopiera gamla ideal. Musik är ett sätt att uttrycka sig, inte slaviskt följa högdragna flugskitar. Lägg tiden på att verkligen förklara matematiken, innan ungarna skall stressa igenom vecko-ackord på miniräknaren. Morfar kunde räkna ut derivator på papper. Jag har inte ens fått genvägarna i multiplikation.

Så nästa gång talgoxen sjunger sin glädjefyllda drill, förstå att ditt fönsterkitt smakat gott och snart är försvunnet! Det har de Fukushima-strålade japanerna nu förklarat. Allt medan vi ännu funderar varför havsbottnarna och fisket dör.

KD lämnar dem att DÖ!

Spännande läge i Sverige nu. DÖ har skjutit sig i pannan, självmant! Nio månader var demokratin åsidosatt. Ekonomin räcker kanske till tältläger i vinter-sverige.. Om vi nu inte skall få ordning på vår egen vård, skola och omsorg igen.

Protesterna har varit raka och tydliga. Ibland med otäcka paralleller till vad tidigare partiers stillatigande lett till. Man kan inte gå ifrån väljarnas åsikt, bara för att ge konstgjord andning åt en minoritet. Stå för vad ni gick till val på!

När nu KD skjuter DÖ i sank, begår de samtidigt något utav ett eget politiskt självmord. De hamnar under strecket, inför nyval. Radikalt drag! Pluspoäng på det? -Då följer M snart efter.

Flera tidningar och portaler tar upp händelsen idag. Jag har valt en av de mer extrema sidorna(?), för att det där har samlats en hel del intressanta artiklar. Tycka vad man vill om dem sedan?

Samtidigt konstateras att "EU-migranterna", våra romska tiggare från Rumänien och Bulgarien, har stannat längre än önskat. De skall hem igen, till sina korumperade hemländer. Där skall de fylkas in i egna landets system. Göra rätt för sig, och skicka barnen till skolan. Inte bara sitta utanför sina hus, ute på gatorna. Där hemma, gör biståndspengar någon verkan. Möjligen.
Det höjs äntligen röster, mot de papperslösa som inte respekterar länders anvisningar. Illegala besökare, som i förlängningen blir brottslingar på så många andra sätt också. -Jag möter ensamgående "barngrupper" med bultsaxar..

När vi hör vilka summor som det innebär att ta sig hit, då är det inte fattiga och utsatta som kommer. Det är de unga friska männen, som orkar och har råd. På sin väg bränner de tyska tältläger i bortskämd protest. Sedan kommer resten av släkten! Medan vi får ryktet om oss, att exportera soldater till IS.
Lokalt har vi redan fått bilbränderna och slagorden från Rosengård. Det behöver inte bli mera nu! Vi saknar poliser.
Med samma PK-resonemang, om att de ökade utgifterna blir bra för BNP, så ... ökas nu behovet av nybyggnationer?

20 år sedan folkmordet i Rwanda

Tiden går fort per individ. Även när inget ser ut att hända globalt!
Tjugo år, det är ungefär så lång tid Sydsudan har på sig att alls bilda en ekonomi, utifrån sina begränsade oljefyndigheter. Det har dock redan hunnit passera tjugo år, sedan vi förfasades över knivdåden i Rwanda. Påhejat av "fromma" ledare.  
1 Joh 5:19

Vad var det som startade dödandet i Rwanda?
En flygkrasch i Kigali den 6 april, då Rwandas och Burundis presidenter, som båda tillhörde hutu-stammen, omkom. (Hutu är generellt kortare och mer satta, än tutsie.)

The Observer ger en bakgrund till den religiösa situationen: ”På 1930-talet, när kyrkorna kämpade om att få kontroll över utbildningssystemet, gynnade katolikerna tutsi-aristokratin, medan protestanterna allierade sig med den förtryckta hutu-majoriteten. År 1959 grep hutu makten och kom snabbt att få katolikernas och protestanternas stöd. Det protestantiska stödet för hutu-majoriteten är fortfarande mycket starkt.”

När det gällde kyrkornas stöd åt ledare i första världskriget, sade brittiske brigadgeneralen Frank P. Crozier: ”De kristna kyrkorna är de bästa skapare av blodtörst vi äger, och vi gjorde flitigt bruk av dem.”  I det fallet, handlade det både om människor som respektfullt följde sin religiöse talesman, och om soldater som blint lydde sina ledare. Kraven på egen tankeförmåga, kommer först när det är för sent.

Även i Rwanda sprang präster ärenden åt politiska ledare.
National Catholic Reporter för 3 juni 1994: ”Striderna i den afrikanska nationen inbegriper ’ett regelrätt folkmord, som tyvärr även katoliker är ansvariga för’, sade påven.”
Enligt den franska tidningen Le Monde klagade en präst: ”De slaktar varandra och glömmer under tiden att de är bröder.” En annan rwandisk präst erkände: ”Kristna har dödats av andra kristna efter hundra års predikningar om kärlek och förlåtelse. Det har varit ett misslyckande.”
Le Monde frågade: ”Hur kan man låta bli att tänka på att tutsi och hutu, som ligger i krig med varandra i Burundi och Rwanda, undervisades av samma kristna missionärer och besökte samma kyrkor?”

På måndag kommer jag och D. att lyssna på ett tal, av Rwandas ambassadör.
Räknar med en stark upplevelse. D. har sina föräldrar kvar i Sydsudan, med krig i färskt minne. Pappan ombads stanna kvar vid sjukhuset, när USA kallade hem sina medborgare. Skottskadade behövde fortfarande vård.