Vi barn är lögnare

Finner överlevnads-strategier. Efter veckans vansinnesutbrott gentemot den nya kvinnan i mitt liv, påminns jag och min syster om den uppväxt vi har gemensamt. Om ihjältigniningen och alla skuldbelägganden som höll oss i schack. Alltid var det andra som var hemska. Farmor som hotat med sitt dåliga hjärta, eller gammelfarmor som inte bekräftade. Andra som ljög, betedde sig illa eller inte ändrade på sig åt rätt håll.

Vi blev isolerade barn. Ingen var rumsren eller bra nog. Jag måste sköta mig, för det var jobbigt nog med syster..

När jag varnar att "nu är hon i form", kommer det bekräftande från min syster "Förstår att det kan bli jobbigt. Hon har ju varit här en del. Jag har bett henne  skaffa ett handarbete, så hon inte flaxar så mycke!!!", "Men kan det vara så att morsan är svartsjuk? Det är väldigt vanligt när sonen  får sej en flickvän... Jag avundas dej inte!!! Shitt, så jobbigt!!! ".

-Sjukt är det, men vanlig blir hon inte. Jag har fått se andra familjer, hur de kan umgås. Många, på samma gång! Civiliserat.

Fy F-N, vilken genpool vi har! Morsan fick Jeanette att bryta ihop, på sitt klassiska sätt. Godtog inte framtvingad ursäkt. Gör allt som hon påstått om både farmor Ida och farmor. Vilket gör henne ännu värre...

Ovetande om varandras situation, har syrran sagt det samma som jag: "Du gör ju som du blivit bemött!" 

Som barn och unga, skulle vi aldrig berätta utåt hur det var hemma. Det var vårt... Syrran beskriver de klassiska symptomen, av den vanliga behandlingen som drabbade: "Jag brukar ju tappa sömnen när hon är här längre tid. O magen står ut som en ballong. Tystnaden känner jag väl igen. O då du har ringt har hon kvittrat som en glad lärka... Försöker få henne att förstå men då är man otacksam.. hrm... felfri..känns igen från uppväxten; den tysta ilskan. Som kunde pågå i 14 dar!"

Ändå är vi vuxna människor nu. Hjärngreppet och isoleringen har inte upphört. Alla andra är fel. 

Japp, där kom den gamla välkända igen.. "Så många lögner på en gång", och "hade högre tankar om"... 

Livet är en karusell! Runt, runt. Decennierna igenom.

Vi lyckades dock komma loss från utspända luftmagar och knorrade muskler en stund, då vi gladdes åt Jeanettes barn och väntande lilla Krumelur!  Tillsammans med deras pappa, som engagerar dem i sina projekt. 

Otäckt, vilka skillnader det kan finnas i familjebilderna. För att få studiero genom gymnasiet, tvingades jag ge upp en lovande idrottskarriär och välja religionen före naturvetenskapen. För husfridens skull. Ingen ingrep, när jag sa det offentligt. Det var bra arbetat! Ett föredöme att utnyttja, och skita i.