söndag 30 mars 2014

En behövligt lugn kall-dag

Dagarna har varit så helt sagolikt fina på sistone, att det känns nästan skönt med en skräpdag? Krokusarna har hunnit slå ut helt, och Tussilago farfara kantar dikeskanterna ned mot älven. Barnen bildar cykel-klungor längs med radhusen.. Var jag så där liten? Vilka race vi hade! :) Runt kvarteret, och via stora hoppet.. (En schaktad kant längs tomtgränsen.)
Nere i källaren står åter en cykel, i väntan på vår-renovering. Blir sadel och lås från Jula, och nya pedaler samt reflex/ LED från Biltema. Räknar med 200:- för en ny-fräsch hoj. Har egentligen ingen brådska med den, fast nog kliar det lite..

Fredagen var underbar, samtidigt lite orolig. D kom tillbaka, glad efter sin äventyrsresa i Norr. Hade sett Narvik, krigsmuseet, Kiruna-gruvans vatten-borrar, åkt skidor, hundspann, kikat på norrsken och ishotell.. Det är så att jag själv blir nyfiken på museet! Aldrig varit dit. Ändå levde mormor o morfar när tyskarna i princip ockuperat Gällivare och järnvägen. Svenskarna fick sitt bagage utvräkt på bord, och blev kollade. Medan tyska uniformer väntade på att åka vidare mot Norge.
Oron består i att D. planerar för sina studier, och praktik i Holland. Det finns en tidspress och en ovisshet över henne, som jag inte har. Var landar vi? Var får hon jobb? Blir det åter bara en lek, med förhoppningar och känslor? Kan jag försöka vara glad för det, så länge?

Gårdagen bjöd på en fin cykeltur, förbi Maxi. Så idag är hunden gosigt lekfull där han ligger! Passar bra med en lugn inne-dag, med kyla och lätt snö-flimmer utanför fönstret. Trevliga samtal om sovande ansikten, pinsamma snarkningar, drömmen om skrämmande barn och en familj. Det känns bra.
-Söta drömmar på er!

onsdag 26 mars 2014

Dagens goda gärning avklarad

Illa av egna familjer, när ensamstående njursjuka lämnas åt sina öden. Behöva ringa avflyttade garagegrannar från långt tillbaka, för umgänge och hjälp med inköp av mat? Jag hade bara att rulla ner, och finnas till hands. Lång tids sjukdom, har gett benskörhet och upprepade benbrott. Några drabbade syskon döda, och de friska håller sig för sig själva! Bekant tema? "Umgås bara med dem du kan tjäna på." -Först tar de själva emot all hjälp, och sedan försvinner de raskt.


Jag fick alltså agera privat-chaufför idag. Okänd stor bil, kors och tvärs genom stan och in på alla möjliga parkeringar. Mest handlade det om att lugna en "rekasjuk" och rastlös person. Surra bort några timmar och dela på ett fika.
Fick i alla fall se att Mediamarkt fortfarande inte har något som man behöver. Knasigt fel placerat, och utanför stan. Inte ett dugg cykelvänligt till! 
Willys är inte billigare än min egen kvartersbutik, på de varor jag redan köper. Rusta skulle täcka hela mitt köpbehov hos dem, om de enbart behöll duschtvål och schampo. ;)

Nåja, vi hade i alla fall tur med vädret!  Det har hunnits med flera kaffe-koppar ute i solhörnan, de här dagarna.
I morgon kväll kommer D. tillbaka.. :)

lördag 22 mars 2014

Hej då, mormor!

Vi fick en fin ceremoni, under solens positiva inflytande. Organisten som spelade så njutbart och varierat på kyrkorgeln, och själv rymde så mycket sångröst. Otrolig!
Sångerna som kusin Håkan framförde, var också varma och väldigt fina att få lyssna till. Lite extra så, då det hördes i rösten hur rörd han var. Lill-kusinen höll tacksamt igen på trycket i sitt blåsrör. Mormors dikt, framförd som vals.
Mellankusinen höll masken, tills det var dags för avsked vid kistan. Där brast fördämningen. Stora, trygga karlen.

Sammantaget, en fin dag! Varm, och värdig. (Bara Andreas som svartmålar Helen för att ha ätit upp "hans" mat, då han kommit för sent till hennes och Solveig´s middag. Sabbade följande dags mysiga planering.) Min egen syster orkade med ceremonin, och inget elände hann hända hennes hälsa längs vägen.

Så lycklig, att  vi fick prästen från morfars sida. Erik Holmlund gjorde talet personligt, och med äkta känsla. Hans morfar och min morfars mor var syskon, i en tid av hunger.

Jag har nu hämtat igen hunden, från sin mamma. Hon var glad att bli räddad! Ville gärna följa mig ensam ut. Det hade gått bra att ha honom. Yngsta dotterns föresats, att kunna gå snyggt med båda hundarna samtidigt, den får dock vänta några år. -Det är bra att ha målsättningar. :)

Nu blir det repris på gårdagens film-mat med D. Får sakna henne, till nästa helg igen. Hoppas att hon och hennes kompisar får en fin draghunds-vecka i Norrbotten!

tisdag 18 mars 2014

En snorig gemenskap

Söndagen blev långt trevligare än förväntat. Alla har vi ont i halsen nu, och känner oss bedrövliga?
Blir inte direkt roligare för att vi isolerar oss. Så istället träffades jag och D för att laga pizza hos mig, och se ett par filmer tillsammans. Ugnen skötte sig bra! Inga förstörda råvaror. Blev en enkel skapelse, med Västerbottens-ost, svarta oliver, krossade tomater, basilika, salt och korv! Testade ett bulgariskt Syrah-vin till det. Riktigt hyfsat! (Soli, 2012) Vackert mörkt rött, mot lila.


Filmvalen föll på "Round Ireland with a fridge", och "A dog year". Mysiga, okomplicerade må-bra-filmer!
Lite humoristiska i vardagen. (Nästa gång, lutar det åt "The Intouchables")

Då vi hann få ett fint lager nysnö i helgen, så var det trevligt att få lyfta ut hennes rengjorda cykel för provtur. Såg bra ut! Att då även få höra de glada utropen, då hon bit för bit upptäckte de nya delarna, kändes fantastiskt bra. Uppskattande upptäcks-kommentarer, som jag inte brukar få höra från genomsnittsanvändare. Om funktion hos de ergonomiska handtagen, luftkamrarna hos däcken, tryggheten med reflex, de tjusiga sportpedalerna, det fult trasiga låset som hon själv också velat få bort.. ändrad vikt i.o.m. däckbytet. Sadelvinklar. En människa med sinne för detaljer!  Mumma :)  -Vad är detta för pärla jag mött?

Vi hann senare ta en sväng in på lokalradion. Mitt mellan Swahilin och Portugisiskan. Där var en charmigt spontan oreda, i vad som svenskt skulle ha varit nervös ordning. D har själv hållit en sändning, och nu hjälps man åt, att med korta varsel få dit andra språkrepresentanter! Vi pratar inte om en veckas förberedelse här..  (För en hel timmes sändning!) Snart kanske det blir struktur, men det har sin charm som det nu är. En skön känsla. Lite 60-tals student-kollektiv!


En varm bild håller på att växa fram. Jag befinner mig i ett sammanhang, som jag själv inte skulle ha varit förmögen att skapa. Till det är jag allt för stelbent.

Så rundade vi av dygnet, med en privat vernissage hos henne. Rena, glada oljemålningar, över ett vinterklätt Norrland i Afrikanska färger! En ensam cykelhjuls-installation, mot ena väggen. -Jag är hemma!
Än hänger SAIK med i SHL! Vinst mot HV71..

måndag 10 mars 2014

Mormors lägenhet står tom.

Förra veckan var intensiv, både fysiskt och emotionellt. Mormor dog på kvällen den tredje. Hon somnade in. Tisdagen gick åt till att minnas och prata med mamma. (Hon sade inget förrän jag var hemma hos henne.)
På onsdag börjar vi städa ut sopsäcks-vis hos mormor. För-jobba, innan den väntade stormen klev in..

Onsdagen förvånade, då släkten visade upp en civiliserad sida! Totalt oväntat. Jag jobbade undan köket. Trodde inte vi skulle behöva se så mycket mer åt vårt håll.
Torsdag blev en produktiv dag. Morbror som ökade tempot och oredan på golvet. Jag som sorterade och hivade. Moder med svägerska som surrar minnen. Men tre rum och förråd tömdes på bjäfs. Det mesta  försvann tidigare, utan att vi tillfrågades. Som vanligt. Allt vatten åt havet. Återstod att placera ut möbler till var och en, skriva en runa samt dela upp foton.  Hunden skötte sig galant i kaoset.
Fredag var vi färdiga i lägenheten. Allt är rationellt tömt, och logiskt fördelat i respektive hem. Återstår senare minnes-ceremoni och att avsluta alla räkningar. Kusinerna står för musik, mormor för text. Massor av foton att fota och föra in i släkt-trädet. Fina dokument från medborgarskap i USA, och från svenskt krigsbröllop. Bra storlek på porträtt.

Det tog inte emot denna gång..
Lördag kom så, och mitt egna liv fick sig en behövlig dos av värme och glädje! Härligt besök av D, och sen filmkväll med tilltugg.  "A good year". Känns bra inombords. :) 

måndag 3 mars 2014

Åh neeer igen, Berghems äldreboende

Tur att mjölken tog slut, så att det märktes att personal snott hela matleveransen! Tack för det, Berghems äldreboende! Synpunkterna hopar sig. Det lär inte bli ett tack i döds-runan!
Samhall har gjort sin del, med dubbla avcheckningar när de lämnat ifrån sig vid boendet. Antagligen har ngn. tyckt att det inte skulle märkas, och att hon ändå betalar. Jag var tidigare tvungen att märka ett gäng ill-gröna pennor åt henne, för att besökare skulla kunna skriva sig "hörda". Personalen hade burit bort samtliga hennes pennor. Inga dricksglas finns kvar. Man har även lånat av hennes personliga medicin, för att lösa problem i rummet intill! 
"Trygghetsboende"!? -Med söl-fläckar att halka i, och öppnade matpaket i värmen. Smörklumpen endast ditslängd på smörgåsen. Mormor togs på promenad en gång i somras. Sitter annars konstant i nattdräkten, ingen rehab efter fall. Nog är det illa nog. Blöjbyten görs för helt öppna dörrar, ungefär som när hantverkare invaderat lägenheter. Toaletten används som ett upplag, redo att rasa över näste besökare.
Nyss presenterade man som nyhet i tv: Fler dör, om man inte har sjuksköterskor i lasaretten! Vilken aha-upplevelse. Dumsnåla eländen! Hur lång tid tar det att vända på utvecklingen igen? Hur mycket hann gå förlorat?
Skulle önska att mer ansvar las på varje anställd. Inte fler personer per anställd!? Som det nu är, så sätter man de med lägsta visade vilja till prestation, på de arbeten som i praktiken närmast påverkar andras liv: I brist på annat jobb, blir man busschaffis, eller kringhoppande vårdare! Eller så hamnar någon omotiverad typ att hålla rent kring toaletter och matsalar.. Med fart i fel system, som följd! Samma lön för allt utfört arbete, och så sätter vi personer med genuint intresse, där de hör hemma. Skippa arbetslösheten. Det skall inte krävas girighet och brist på självkritik, för att kunna bli politiker!

Nu först vaknar Berghems trygghetsboende över att de burit ut mormor, kilo för kilo. Vi har påtalat det i veckor! Ingen åtgärd: Hon är ju gammal! 
-Det är alla som bor på ett äldre-boende? Prata inte om trygghet då.
Ättestupan var human, mot för det vi blundat fram.



Man kommer inte att skicka henne på sjukhus för dropp. Tydligen är det så att hon får skylla sig själv, då hon inte gillat den o-aptitliga hanteringen. Hon är fullständigt borta, och ej att nå ikväll. På ett helt pensionärshem, går det två nattpersonal! 

Mormor fick somna in i kväll. Skönt att hon slapp en till sommar-bemanning! Mamma var på plats. Det känns bra, då hon hon haft mycket tid hos sina ålderssvaga föräldrar. De ansvariga på stället märkte aldrig att mormor dog, det fick också bli mammas sak att upplysa dem om. Fastän de snott stolen! 
Nu är det lugnt. Snödropparna står utanför dörren, och ger tecken om en ny vår.

Jag ställer tillbaka kaffetermosen i skåpet. Helen Dorothy Peterson skulle ha fyllt 95 år, den nionde mars.

lördag 1 mars 2014

Happy, happy! :)

Blev en härlig fredagskväll. D hade köpt ett spanskt rioja, som hon ville få dela med mig. Jag ordnade med ost och röda druvor till vinet, samt torsk till magen! Fick bli potatis och wook-grönsaker som bädd till fisken.
Vart går-kvällen for, vet jag inte? Vi bara trivdes så bra. Tiden forsade iväg! Höll nästan på att missa fisken där den låg och gottade till sig.
Idag sker det mesta tänkandet på engelska igen, då det är det språket som gäller från period till annan. Hennes rötter finns både i Bulgarien och Sudan, plus att hon har mycket tid utomlands. Samlar utbildningar inom hälsa. Hennes far var läkare på det stora sjukhuset i Sudan. (Ja, där kuppförsök nyligen gjorts och USA evakuerat "alla" amerikaner), och många i släkten är läkare. Skärpt kvinna, så samtalsämnen saknades inte! :D

Energisk och glad som hon verkar, kan jag ändå märka en försiktighet och en viss oro i botten. Att ha bott på så många platser, ha släkten utspridd (delvis under krigshot, delvis under bekymmersamma förhållanden)
- det finns där. Jag vill ogärna använda ordet avund, då det känns för grovt, men ändå märks det att hon "avundas" mig den stabilitet jag haft geografiskt? En stor del av min släkt har alltid funnits här "uppe". En påminnelse för mig! Att kunna se även det händelsefria positivt.. En identitet i sammanhanget.
-Något min mormor aldrig riktigt hann känna. Flyttad från USA, till ett land långt borta. Till Sverige, där människorna är dumma och luktar illa.

Då det var så pass milt ute i går, och fredag kväll, så ville jag inte att D skulle behöva gå hem ensam i mörkret. (Hon är för nätt.) Idag känns den biten ännu bättre! Vi hamnade nämligen mitt i nyheterna för morgon-sändningen. Ett par 18-års gäng som bråkat med varandra. En killes näsa träffade en vinflaska i hög fart, så att blodvite uppstod. En baggis, när man tänker på vad som krävs för nyhetsvärde på annat håll.

Vi fick nöjet att se både en ny-blank polisbil och en modern ambulans i utryckning. Svensk kriminal-action live! Avrundade kvällen gentlemannamässigt, med kyssar vid porten och e-brev när jag kom hem. ;)

I morse (lunch-tid) vaknande vi samtidigt, på var sitt håll. Båda glada till sinnes! :) Känns hoppfullt igen.
Jycken har fått leka av sig med Billbo, Rex och medföljande norrbottenspets. Hann träffa Edith och verbale Vito också! Fick en ny godisboll att rulla in under soffan..