Ett religiöst vrak

 Vad skall jag hädanefter fylla mitt liv med? Jag sågs ner på, för att jag studerade med så'nt allvar. Om sådant jag ville bli. Jag sågs ner på, p.g.a. mina föräldrars misslyckanden. I vad än de fick gjort. Jag sågs ner på, p.g.a. min systers val i livet. Allt som hon inte bor't. Jag sågs ner på, p.g.a. att jag bara var pionjär. Nu ser jag ner på mig själv, för att jag inte längre orkar. 

Man säger till mig i korthet: Ryck upp dig! Gift dig och skaffa ett liv! Du behöver vara lycklig och ha det bra.

Jag är verkstaden man går till för att få något gjort, och som man lämnar för att ha det trevligt. Så har det varit och så tycks det förbli. År ut och år in. Världen må va' stor, men urvalet människor litet. Var och en är sig själv närmast, innerst inne. "Ingen är viktigare i ditt liv, än Du." Det kan så vara, men borde inte. Allt blir så tomt.

Tänk, att få känna när man duger. Kunna ge, vad som uppskattas. Se reaktionen och känna värmen. En kram nu och då. Det skulle inte skada. Istället köper man vänskapen, i form av ett djur! Söker lyckan och tryggheten, i det materiella och karriären. Vi har inte tid, för vi lever. Här och nu!

I väntan på vad som skall komma, var är du?

-Sammanfattade tillvaron redan 2001.  Egna val hade varit för egoistiskt. Önskar att jag varit lika naiv och godtrogen, som huvudkaraktären i "Peel"..

Säg inget, så blir det bra?

" Anar hösten komma, då semestrarna ta't slut. Minns skolstarterna och åren av mobbning, de skiftande betygen, uppbrottet och en allt mer avlägsen framtid. Inte här, inte nu och inte jag. Nej, utslagna krisar ihop, anhöriga misshandlas och alkisarna fyller toxen. Psyket fullbelagt. Kanske nu, att allt skall ordna sig?

Trimmar bilen och får adrenalin i hundrasextio. Pensionärer blir allt sjukare och bittra mitt i röten. 180 km/h! Får gå hem.

Kärlek. Blott lekt med för nå't år. "Kan väl ändå vara kompis?"  -Långdistans, klättring, fiske och hårt arbete. Vännerna flyttar och kommer bort. 

Hunden avlivad. Arbetslös och bestulen. Mordhotad. Dödsfall.  -Kamp-sport, paddling och garage.  Får sparken efter att ha lämnat vittnesmål. Söker bostad och distans, till alla problemen. Söker någon som orkar tycka om mig, någon att hålla av.

Fast arbete, stadigt sällskap, fräsch bil, och hyreskontrakt? Knarket kokar och snuten är med. Försvunnen syrra. Oroad, men får inget säga. Löven och värmen håller på att dö ut. Kanske ändå, att allt ordnar sig? -Kvaddar bilen. Allting tar slut, om än inte eländet."

- Skrivet med randiga armar, 1996.

Beredskap saknas

 I morse pekades det på något väldigt typiskt. Vår beredskap, som funkar först långt efter att något redan har hänt! Trots att det varnats i decennier. Modeuttrycket svart svan, har ingenting med det inträffade att göra.  Man hade kunnat säkra inför pandemier, generellt.

Det är länge sedan vi hade synpunkter på trångboddhet och asfalt i Europa. Vart skulle vattnet ta vägen? Var skall maten odlas? Var finns vila för den inre människan?

Det må ha regnat ordentligt inåt landet, men där tar mark och skog hand om vätan. Så inte i Umeå! Envisa tanter trampar rätt ut i spa't, med knapp styrfart... Trots avspärrningar och simmande änder! Inte ger man sig för något så uppenbart?  Humor.

Det grävs väldigt tjusigt för parker, men vem kan nyttja dem, utan dränering?

Själv drog jag upp båten, en andra gång i höst och lade den för vinterförvaring. Det hann bli ett fantastiskt möte med en stridbar gädda innan. Hade suttit fint på film! 

Vattenledningarna är tömda och värmen sänkt. Kvällarna är ovanligt varma, för årstiden. Tolv grader, och blött.. Det borde ha frusit till nu.

Istället hörs dubbar högljutt mot asfalten.  Leder till ett besök hos Jeanette med familj.  Jag blir där sittande, med ännu en bebis på lån. Jag borde känna lycka, men min egen familj är allt för destruktiv.  Kontrollerande, för vilket syfte? Hur kan man vilja se sina barn ensamma och olyckliga, bara för att ha fått domptera dem till  fördärv. Var är samhällskyddet, när barn drabbas? "Vuxenvärlden".

Bärplockare & naturreservat

 Det var väldigt skönt med corona-strypningen av utländska bärplockare! Tyvärr tjatade bärföretagare hit ett antal ändå. Utan krav på respekt för vår traditionella allemans-rätt, eller för naturen.

Jag tog med mig hunden på cykeltur idag, förbi nya fina turistskyltar för skogsbolagens lyxjägare, 

via naturreservat med musselvatten. 

Tyvärr saknades anvisningar på ett flertal språk. 

För vem kan begära att bildspråk skall begripas, av vuxna personer i skogen?  Det funkar ju inte i studentstäders cykeltunnlar!

Förlängd sommar

Skiftade till dubbdäck på bilen , den 29:e september. Ville inte jazza runt hela vägen hem, senare!  Blev lite extra planering i år, då däck och garage nu har olika adresser. Ett lugnt tempo och förlängningsrör löste det.

Torsdagen motionerades det hund invid cykeln, mellan Stora Birks olika gubbdagisar. Luften var blöt och tung-andad. Riktigt jobbig!

Fredag köptes fil och mjölk, för att i.a.f. kunna vara en dryg vecka i stugan. Ta vara på den extra värmen.. Som längst brukar vi härda ut till den 5:e, men i år stämmer inte vädret. Det är utjämnat, som en flat-line! Piiiiiiip....

Skönt att få rensa huvudet, med att räfsa undan kring asp och rönn, justera extra-ljus, knuffa i båten för nya årtag och bara existera. Meditativt. Må vara "skitfiske" och ännu ett förlorat drag. 

-Lördagen blev ändå otroligt vacker! Grannfamiljen bastubadade t.o.m. nere vid stranden.  Väcker egna positiva sommar-minnen. Jeanette är förresten hemma med de sina, och avnjuter barnbarn. 👶 Härligt, kan jag tro.. Det hade varit fint, att ha en liten garageklon. Tyvärr sattes det upp allt för många ansvarskrav, för att jag skulle börja livet. Nu är det sent att få någon egen att följa och uppmuntra. Tyvärr. Det var tidigt och länge min dröm. Att få ha det, som aldrig var. Vår familj dräps inifrån.

I Umeå är det åter en ny våldtäkt. Längs strandpromenaden, Väst på stan. Tänker att det är ett av de ställen som Hagamannen var i närheten av, och misshandlade en kvinna svårt? Nu börjar det generella manshatet på nytt, via kommunalt finansierade plattformar.

Regnig väntan på bebis

 Har löfte från PeMo, om hjälp med min bropelare upp emot taket. Kommer att bli en limmad stolpe, som det låter i nuläget.  Blir bra till de de andra stolparna, från -55! Limmat motverkar att virket slår sig. Bättre än boxade alternativ, som kapslar in fukt.  

Själv klarar jag på min höjd av att handla timers till lampor inne i huset.. Ser också trevligt ut, samtidigt som det kan höja säkerheten något. Mot "oväntat främmande"!  

Fönstershoppar och tvättar undan, innan nästa vistelse. Drömmer lite om en ny röd Abumatic 170, till sextiotals-spöet.. Nästan 700:- ? 🤔  Kanske borde välja en multirulle?

Detta förbleknar en stund, när det blivit dags för lille Krumeluren att titta ut!  Edvard och Johanna blev föräldrar, på förmiddagen den 28:e september.  Besökare fick dock hållas utanför, p.g.a. Corona... Jeanette och jag satt spänt och väntade på facetime, med var sitt fira-fika framför oss.  Så härligt, att få vara med om, om än på distans! 😍  Stort och rörande. Jag är glad för deras skull. Foto får han själv lägga ut, när han har åldern inne. Integritet!

Ser min begränsning på nytt, då sjukpension inte är någon bra grund åt en blivande skolelev. Här blir inga barn gjorda. 

Jag får vackert stå ut med dem som väsnas i ventilations-gluggen. Tack för det, Rikshem! Väl genomtänkt gårdsplan. Nä!

Närmast väntar byte till vinterdäck, innan isskorpan överraskar i höstmörkret framför renhoparna! Förlängningsrör är A & O.

Gerda dränkt vid stranden

Det är ofrånkomligen höst. Humören sviktar på sina håll. Några nya begär ut antidepressiva medel.  Jag är glad att jag accepterats in i en ny, färgstark familjegrupp.  Livsbejakande, trots olikheter. Jag bara iakttar, gläds och förundras..  Hm. 😊

Här i bushen knäcker vädret våra småviltsjägare. Alla doftspår är som bortblåsta!  Fisket är inte bättre, då vi knappt kommer ifrån land..  Blir att skruva nya elkontakter till inne-belysningen och timers, medan jag väntar på blank sjö.

Jeanette blir intresserad av "My heritage", släktforskningsprogrammet som jag använt. Efter uppstart av appen, finner hon snabbt sju inledande generationer, med säkra namn! Roligt. Är en givande vinterhobby. -När man inte spelar spel.. 😜

Fågelholken rensades, på sin för året väldigt tunna madrass. Inga äggrester, bara flugsnappar-skit. Vet inte hur det gick? Svalorna klarade sina bon!

Patrik från 34:an och jag gick en långprom på morgonen.  Förbi hjortarna. Blåsten irriterar oss alla! Därför var tisdagen extra skön. Vi (Jeanette & jag) åt undan, trots spräckt tand, och tvingade ut oss tiłl "vår" brygga. Bara för att ha varit ute. Där var fint, som oftast. Färgerna kunde ha varit mer belysta.. 

Väl hemma igen, låg vattnet plötsligt blankt och stilla! Chock. Återfå värmen något, och sedan ut i båten? Fick varsina mat-abborrar, som avrundning på turbulenta veckor med storm och oväder. En liten gädda "visade upp" sig i vassen. Den fick dock gå tillbaka, innan Jeanette åkte hem till tandakuten.  Med ens blev det väldigt tomt här! 

Idag ökar blåsten och det grå sakta igen. Tvätt och mat är ihop-plockad. Jag har ensam lyckats dra upp båten, undan vågorna. Vill inte rammas av lösdrivare! Patrik gav upp, och for hem. Eva åker nästa vecka. Sommaren 2020 är förbi. Grannens "Gerda" vilar på sin buk, med endast lite av sin blå nos ovan vattenytan.. Fel förankrad i blåsten.