Det är ofrånkomligen höst. Humören sviktar på sina håll. Några nya begär ut antidepressiva medel. Jag är glad att jag accepterats in i en ny, färgstark familjegrupp. Livsbejakande, trots olikheter. Jag bara iakttar, gläds och förundras.. Hm. 😊
Här i bushen knäcker vädret våra småviltsjägare. Alla doftspår är som bortblåsta! Fisket är inte bättre, då vi knappt kommer ifrån land.. Blir att skruva nya elkontakter till inne-belysningen och timers, medan jag väntar på blank sjö.
Jeanette blir intresserad av "My heritage", släktforskningsprogrammet som jag använt. Efter uppstart av appen, finner hon snabbt sju inledande generationer, med säkra namn! Roligt. Är en givande vinterhobby. -När man inte spelar spel.. 😜
Fågelholken rensades, på sin för året väldigt tunna madrass. Inga äggrester, bara flugsnappar-skit. Vet inte hur det gick? Svalorna klarade sina bon!
Patrik från 34:an och jag gick en långprom på morgonen. Förbi hjortarna. Blåsten irriterar oss alla! Därför var tisdagen extra skön. Vi (Jeanette & jag) åt undan, trots spräckt tand, och tvingade ut oss tiłl "vår" brygga. Bara för att ha varit ute. Där var fint, som oftast. Färgerna kunde ha varit mer belysta..
Väl hemma igen, låg vattnet plötsligt blankt och stilla! Chock. Återfå värmen något, och sedan ut i båten? Fick varsina mat-abborrar, som avrundning på turbulenta veckor med storm och oväder. En liten gädda "visade upp" sig i vassen. Den fick dock gå tillbaka, innan Jeanette åkte hem till tandakuten. Med ens blev det väldigt tomt här!
Idag ökar blåsten och det grå sakta igen. Tvätt och mat är ihop-plockad. Jag har ensam lyckats dra upp båten, undan vågorna. Vill inte rammas av lösdrivare! Patrik gav upp, och for hem. Eva åker nästa vecka. Sommaren 2020 är förbi. Grannens "Gerda" vilar på sin buk, med endast lite av sin blå nos ovan vattenytan.. Fel förankrad i blåsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar