Fruktansvärda dygn, som passerat! Att ha en 18kg smärt äldre hund, som först fällt vinterpälsen i blidvädret och sedan drabbas av värsta magsjukan. Det är inte roligt att se på, hur en matvägrare bara drar ihop krampartat för att ömsom spy och ömsom spraya plogvallen brun, mellan de vackert gula kisspölarna. Kilon rasar från höftparti och lår! Orken tryter, där han raglar fram. Drucket vatten kommer åter, som en slemmig fontänspya över golvet.. och munnen luktar lika illa som rumpan.
I det läget börjar du tänka över, ifall det inte varit värt att behålla försäkringen, när livförsäkringen syniskt upphörde? Men långvård är inte för hundar! Stå för det nu. Hoppas på det bästa.
Gissa på den glädje du känner, för de första mat-tuggorna som tas spontant! Den positiva förändringen i ögonen.. De första små kladdiga, bruna bären som trillar ut där bak. Kanske vågar man ändå tänka på de andra utgifterna i vardagen? Släppa den enda förhärskande tanken, som hållit igång en de senaste dygnen. Istället ta del av andras motgångar en stund, som nyttig motvikt!
Det är bara så skönt, att se ens hund bli medveten om omgivningen igen. Spela roll, om det är knarkspan i grann-uppgången. Det är väl inte ditt bekymmer? Din familjemedlem är på väg tillbaka. Med härliga blötfisar, som passerat tarmsystemet! Där är fri passage.
Strunt i att lägenheten luktar kloak. Bjud in och fira varje framsteg, med grannar & släkt! Här räknas varje liten näve godsaker, som plötsligt äts av hunden. Probiotikan må funka, eller inte? Det är värt varje chansning, att få tillbaka kompisen. Jag är så glad, att Apoteket även har preparat för våra djur. Lätt åtkomligt och trovärdigt. Valet föll på Canikur Pro, som ges oralt m.h.a. doserings-spruta. Smakar dessutom gott, enligt min hund! (Djuraffärer kan även ha diarsanyl eller pro collin pastor, för motsvarande problem.)
Små försiktiga ökningar av matintag. Naturligare andning, svalare och blötare nos. Idag hälsade moder på med salt-fri köttfärs åt hunden (och önskad pyjamas åt mig). Han SPRANG och mötte henne! Hade däremot inte kraft att bromsa in ordentligt... Härligt ändå, att få se. Vi fortsätter att smyga i honom protein, och får på kvällen en kladdig korv presenterad på marken! Inte bara droppar eller pärlor, utan en längre sammanhängande massa! Det har hunnit gå tre dygn utan spya, på vilka han också visat intresse för mat! Nu håller vi tummarna, för att vikten snart återställts. Måtte det inte komma fler löptikar och skit-lämnare längs vår väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar