Drömmen om ett riktigt dykar-ur dog aldrig helt. Fastän jag köpte mig en Timex hos Ica.. På urtavlan stod 50m, vilket enligt min kunskap då skulle räcka för mig? Efter några sittningar på djupa basäng-delen, började den uppvisa fukt innanför glaset.. Där drunknade illusionen.
Varje höst väcks begäret på nytt, efter en "finare" klocka! Inte för att jag nu längre har tider att passa, skryter vid bardisker eller inte klarar mig med mobiltelefonens exaktare tid. Jag växte aldrig ifrån den där pojken, som satt av gymnastiktimmen. Nere på basäng-bottnen. Redo att torpedera mina antagonister.
Försöker att skaka av mig åren, och hinna vara lycklig i nuet. Jag ÄR glad, för gensvar som nu visas. 💞 För att snart åter ha dåtiden oroligt flimrande i ögonvrån.. Måste våga släppa. Eller hinna förbi. Den har fått för stor del redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar