Sitter här med ett "Ja-ha..?"

Funderar ibland, vart jag skulle ha tagit vägen. Vad som skall bli av mig? Till vad nytta.. Klart att jag har trivsamma perioder i mitt liv också, men de passerar förbi. Det är väl så för alla, när man tittar närmare på det? Bara tidslängden som varierar! Några hinner kalla sig gifta och föräldrar, innan de åter står där ensamma och splittrade.
Mormor började som föräldralös sexåring från USA, hann vara lyckligt gift i en västerländsk tid av ekonomisk tillväxt, och med dess inrotade tankar om övermänniskor och värdelösa.. 
Konstaterar, att det inte är helt ok med mormor. Ådrorna verkar ha gjort sitt. 94 år gammal, kan hon berätta långa episoder från förr, men inte förklara enkla saker med egna ord. "Tjej-Wasa" t.ex. Hur skall man kunna förklara det?! Det kan också te sig totalt omöjligt, att svälja ngt. så lent som fil. Och hur lägger man upp programmet för dagen, för att filet inte skall hinna  ta slut, innan man fått in tabletterna på bordet? De tankebanorna fungerar inte längre. Hon håller på att släcka ned. Och hon märker det själv. :( Tidvis. Fortfarande lika tjurig och stolt. Lika nedsättande om min mamma, som ännu springer kuvad som en betjänt åt henne..

Jag börjar känna en brådska, för egen del. Borde ha hunnit ha familj. Hunnit skaffa någon att fortsätta eländet.. bära mitt namn vidare. Kanske är det dock bara grymt och egoistiskt?
Söt valp, fräsch bil, arkitektritat sommarhus och en lägenhet i stan finns redan. Toalett med rinnande vatten, lär skall vara ett bra säljargument i vissa länder.. Kanske skall importera en liten  lyck-sökerska från öst, för ännu ett krasst bland-förhållande. Tills hon lyckats hitta ngn. med bättre ekonomi och status. Förhoppningsvis blir det inte en shemale?

Helgen har varit underbart mysig, skön och aktiv, med snöblåst på andra sidan väggen.. Men nu är det måndag igen. Verkligheten är åter. Fler minusgrader serveras, och en känsla av vemod har infunnit sig. Jag borde kunna vara nöjd? Det går ju ingen nöd på mig! Jag är bara välutbildat och förmöget smal. :p (Dessa just nu, så politiskt korrekta värde-ords-kampanjer, som skall sätta ytterligare press på folkhälsan. Ännu en allvetande och övergående period.)

Dagen ägnades åt en promenad via Ålidhem, Maxi och hemåt igen längs älven och över Stadsliden.  Träffade ägarna till gammel-hundens tidigt avlivade dotter. Deras son lämnar nu tredje hunden i snabb följd, i deras "omvårdnad". För att han byter arbete..  "Åh, så ni skall ta tjänstledigt själva då?" Tydligen saknar de båda ryggrad att säga ifrån, eller vilja att uppfostra sina ungar. 
-Man lär sig av den hund man har, istället för att stjälpa av alla misslyckanden hos andra! 
Fick den otänkta kommentaren "Det hörs inte ngt. när din hund går!"  Nej? Jag klipper klorna. Grrrrrrr! Newsflash..