Att skjuta ngt. framför sig.. samla på hög.

"Uppskjut inte till morgondagen, det du kan".. skjuta idag!
Önskar att jag haft tillgång till ett Baikal sida vid sida, och en snabb lerduvebana.. Fått projicera mina plågoandars ansikten, på dessa små sketna tallrikar! Tömma den ena asken efter den andra, medan vinkeln till kastaren ökat. Bara tömma, och känna tyngden över axlarna lätta!
Samtidigt vet jag att jag valde klokt, när jag inte köpte lös hagelvapnet. Det hade blivit för enkelt. Min jaktledare ringde upp, och hade inte sett någon så laddad tidigare.. Sköt bättre än samtliga. Yrkesmilitärer medräknade.

Med de explosiva drag och den självkontroll jag har i arv, parat med de förstärkta krav på rättvisa jag fått, kan det bli olyckligt. En person som i adrenalin stänger ute all egen smärta, och lyfter bilar i ren ilska, skär armarna på skitigt trä bara för kontrollen, medvetet slår sönder sina händer i serier mot träd, helt samlat som barn vrider nacken av djur för att åtminstone de skall slippa lida längre, och som bara ser återkommande svek i så många.. Skall nog inte ens tillverka egna armborst längre. Knappast bära kniv, vanan trogen. Hur skönt det än vore, att åter få andas normalt igen! Fullt ut. Få känna trygg uppskattning, närhet.

Har inte råd att flyga sönder fler bilar, krascha fler nackar. Fan, att omgivningen bara skall vara så överfylld av egon!  Fega krakar, som inte klarar av att stå på egna ben, utan söker sig godtrogna offer att göra om. Offer att utnyttja, visa upp, och gömma. Lite namedropping, för att fylla förväntningarna..
-Saknar kulfång. Bara få öppna upp fönstret, och skjuta bort oredan. Samla andningen.
Får fixa det i sommar! Bara välja vapen, och betala kalaset.

Det Feinwerkbau jag tävlade med som barn, efter att ha vunnit första geväret av farsan. Älgjägaren for snopet. Lite jobbigt att förklara, hur sonen kunde äga ens gevär. Nio år gammal.

Efter det, var det jag som kastade kniv, stjärnor, yxor, sköt pilbåge, slangbella och olika luftgevär på tomten. Övade in kamp-grepp. Ständigt med tanke på mina klass"kamrater".
Avliva, kulspridning, stycka och hantera ben, kunde jag redan. Allt kunde läras ut på bränngropen. Något eget värde, det förstod jag att jag inte hade. Det var så tydligt förklarat redan. Alltså inget att förlora heller!

Somliga lever, helt klart enbart på andras påtvingade högre moral. Inte tal om att starkast överlever. Nu öppet på nätet. Ju mer hänsynslös och bakslug, desto bättre! Oskrivna koder. "Social kompetens".

Sug på ordet "Civiliserad".
Det är civilisationen, som infört skatt på de mest naturliga bitarna i livet. Äta och bo. Det är civilisationen som pressat in individer i mallar, satt fritänkare i fångläger, eller konservat. "Fattig-lappen". Gjort människor rotlösa och hemlösa genom industrin, beroende av ett monetärt system, vinstgivande vårdsystem med vägda blöjor. Boenden utan plats för den egna potatisen. Civilisation, med skolplikt. En skola utan lärare eller omtanke om barnen. Maktfullkomlig vetenskap för stunden, som psyk-stämplar allt obegripligt, lemlästar ofödda barn, ger de unga sömn-sjuka och fördärvar livmödrar. Allt för att bättra på en aktieportfölj hos de folkvalda skolkarna, och kunna visa på fina siffror för livslängd och BNP. Värden, som ytterst få har möjlighet att njuta av.

Är det så mycket att yvas över? Att se upp till?
-Vi får ju inte bete oss som eliten/ inaveln!