Borde känna en ledig trädgårdsarkitekt!

Duken är en 1600 kvadrats morän-tomt med ca 50 kvadrat hus och 21 kvadrat garage i vinkel, med en stekande varm solhörna i mötet. Endast med en liten tulpan-bänk, intill garaget.

Medan man sitter där och kisar söderut över ena sjön, har man huvuddelen av gräs-tomten framför sig. 

Helt blottad, för förbipasserande

Komposten står i framkant mot vägen, med en möjlig framtida plats för ute-bastu? (Med fönstren in mot tomten, för att slippa insyn.)

Ett lågt staket vid höger knut?

Framsidan bryts upp av två små cirklar: Den ena i blå höga blommor på en sten (Plats för uppmurat solur?), den andra är en blomster-omringad buske av okänd sort mitt framför husets södersida?







Gräsmattan kantas framtill, av några gamla rönnar, och en stor märkligt slät-barkad gran i
högra tomthörnet! Intill uppfartsvägen och brevlådorna.






Till vänster om oss, finns min upprensade skogsdunge med sina resliga tallar, ett par låga enar och ännu en jätte-gran ut på tomten! Här bjuder naturen på höga gula blommor, och en plats för hängmattan eller ljugarbänken?






I ryggen, och i höjd med garaget, står ännu en ensam, mycket geometriskt fin gran, i lämplig storlek. Mellan garage och lill-gran, kanske snart ett potatisland?
Man ser där också grinden i tomtstaketet. En grind som markerar en tidigare byväg, som passerar mellan mig och grannen! (Där skulle jag gärna ha ett färgstarkt välkomnande blomparti i en urgrävd kulle?)



  SvD 28/12 -06, kultur: "Gräsmattan var central i en funkisträdgård. Den blev något av en symbol för den nya fritiden och fick inte vara ömtåligare än att barn kunde härja på den. Solterrassen gjorde sitt intåg i dessa 1940- och 50-talsträdgårdar. Skiffer användes till uteplatser, entréer och gångar. De händiga började också tillverka sina egna betongplattor i snickrade träformar. Växterna var klart underordnade strukturen. På skogstomterna behölls favoritträden tallar, björkar, ekar och granar. I övrigt några välansade fruktträd bakom huset och en rabatt vid husväggen mot gatan där vårlökar och knallröda polyantharosor kunde visa upp sig i all sin prydnad. Färglära var inte på modet.
Den stilrena funkisen var förstås inte heller mycket för dekor och pynt i trädgården. Med ett undantag: klassikern soluret, konstaterar Åsa Wilke." 

Allt detta i zon 7, Lappland och passande år 1955?
Hur få det privat, lättskött vackert och ändå med bibehållen utsikt?
Jag var inte så förtjust, i uppväxtens sönderplanterade lekytor..  :D

Dagen tillbringades utomhus, med fyra-fem timmars hundlek i soligt väder! Träffade Klöver, Vito, Edit, Rutan, Freja, Junior, Grimm, Iso, Ulrik, Mille m.fl. fyrbenta.
Så lätt att glömma alla "måsten".